Smart spex i slottsmiljö

- Är ni med, Stockholm, undrar Albin Flinkas som Carl Michael Bellman med gitarren i högsta hugg.
Och så drar föreställningen i gång med Fredmans epistel 9, Käraste bröder systrar och vänner, i rockigt tunggungarrangemang. Här skriver vi 1700-tal i studentspexgestaltning och då ligger krogen Den gyllene freden mitt på beatsens Stureplan.

En definitivt handmålad kuliss, där perspektivet skevar aningen, på scenens vänsterhalva föreställer slottet. På denna naturinramade scen pågår ett spel mellan noblessen och de konstnärliga bohemerna i behändigt simultanscensformat.
Bellmansånger framförs i rockiga nytolkningar eller vävs in bland de något slätstrukna, nyskrivna styckena. Replikerna är från i dag och nog undrar jag om somliga ironier når riktigt in hos ungdomarna i bänkraden bakom mig, som innan föreställningen bestämt träff i Sandhamn nästa vecka.
Idén är kul, genomförandet är smart och det är inte bara affischen och själva titeln som leder tankarna till Monty Pythonfilmen Life of Brian. Tankarna leds förresten åt fler håll än så. Som till andra musikaler och till dagens kungahus, representerat i publiken på premiärkvällen av kungen och drottningen.

Professionella skådespelare och musikalartister blandas friskt med spexare från Uppsala. Det gemensamma kunnandet flyter ihop till en samspelt och framför allt samsjungen ensemble. Man skulle möjligen önskat orkestern en annan placering, den stjäl uppmärksamheten från den trolska naturen i "fonden".
Det är ett genidrag att låta Jan Åström med sin bluesrockiga röst gestalta suputen Mowitz. Thérèse Andersson gör en besjälad sånginsats i Träd fram du nattens gud och självaste Bellman, Albin Flinkas är strålande som rockikon. Andreas Wilson är riktigt rolig som den ständigt kuschade prins Karl - sedermera Karl XIII och Jesper Salén ger ett slags psykologisk trovärdighet till sin veka och fjolliga Gustav III.
Visserligen är åtminstone en Bellmanhistoria med, liksom skämtande om alkohol och grovkornigheter. Men det blir faktiskt aldrig plumpt. Det är dock lättsamheten som är denna ensembles styrka. Mot slutet försöker man få handlingen att mörkna och här uppstår en formsvacka.
Men föreställningen är mestadels en vällagad anrättning och en ljuvlig sommarunderhållning, likt ett pärlande vin, med salta oliver därtill.

Smart spex i slottsmiljö

Den studentikosa underhållningsformen spex når nya höjder i Ulriksdals slottspark. I Life of Bellman ljuder rock, barockballader och ironier mot en ljuvlig fond av parkgrönska.