Smålandsteatern tappade tempo

Det är lite av en Anything goes-stämning över hela projektet, tycker Viktoria Hårdstedt om Smålandsteaterns musikaluppsättning på Grand.

Teater & musikal2008-05-07 13:27
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En publikfavorit kan verkligen ställa till det för en orutinerad teatergrupp, men också skänka ensemblen ett förmildrande ljus eftersom åtminstone manuset håller hög klass.
Smålandsteatern lyckas skapa en känsla av dekadens och nostalgi, och det är en poäng att man behåller det gammalmodiga språket och låter tjejerna vicka på rumpan i minishortsen.

Men man kunde gott ha strukit i manuset för att få upp tempot. Alltför ofta blir det tyst och mörkt och skådespelarna måste börja med att försöka få upp farten. Allra bäst lyckas Linn Bauer. Snabbt och kul levererar hon sina one liners. Spelet mellan henne och Kalle Ernman är snyggt och smidigt.

Mitt i första akten får pjäsen ett ofrivilligt soundtrack från rockkonserten på övervåningen. Missförstånd vid bokningen var orsaken, och koncentrationen från både publik och ensemble sviktade. Pausen mellan akterna blev på obestämd tid för att konserten skulle få fritt spelrum, och det skulle ha krävts mer schvung på scenen för att hålla mig kvar i detta vakuum i väntan på akt två.
MUSIKAL
Anything goes av bl a Cole Porter, PG Woodehouse
Smålandsteatern Grand, Uppsala, måndag