Det är långt mellan Stureplan och byn Harads utanför Boden där Ronny Eriksson växte upp. Avståndet är betydande geografiskt men framför allt mentalt. Lite överraskande för många i vår del av landet finns det faktiskt gott om människor som inte alls längtar innanför tullarna utan trivs bra på den norrländska landsbygden, alla nackdelar till trots.
De existerar och befolkar en del av landet som Ronny Eriksson ger en välbehövlig röst. Det är en trakt där man som barn har hela världen att leka i. På andra sidan sjön ligger Indien och vidderna är Vilda Västern om man vill det. Det är också en trakt där männen under komikerns uppväxt jobbade ute i skogen i fem veckor åt gången och aldrig grät av smärta.
Där har en del sådan otur att de blir födda och där skrönorna fyller ut den långsamma vardagen. Och det är där Eriksson kommer in. Bland Sveriges scenartister är han den kanske främsta förmedlaren av norrbottniska skrönor. Det är också självklart de som utgör grunden i Vad skådar mitt norra öga. Både i berättad form och i föreställningens musiknummer där han ackompanjeras av Benneth Fagerlund och Martin Tallström på piano och gitarr.
Det blir en föreställning om Ronny Erikssons liv, folket på den norrländska glesbygden och den nya tiden med privatiserad sjukvård, där de rika blir rikare och landsbygden mer och mer marginaliseras. En tid när bankrån betyder att banken rånar dig, där apoteken inte längre har plats för mediciner och där de som styr företagen inte fattar att arbetarna behöver pengar för att kunna köpa varorna som tillverkas. Annie Lööf, Moderaterna och Socialdemokraterna får förstås en rad smockor.
Showen är till att börja med lite småtrög och ofokuserad, men ju mer politiskt och förbannat det blir ju skarpare blir Eriksson. Han framför samhällskritiken med humor och lugn. Ilskan som bubblar under ytan går dock inte att ta miste på. Det också när han avkläder makthavare och ekonomer med ett jordnära sunt förnuft han är som bäst. Han kan berätta skrönor i sömnen, men det är när han serverar sanningar som det då och då blir riktigt vasst.