Uppsala Tonsättartävling har genomförts för andra gången. I torsdags var det dags för finalen i Konserthuset där bidragen från årets sex finalister skulle bedömas. Uppsala Kammarorkester gjorde en förnämlig insats när den under den enastående Paul Mägis ledning framförde de krävande styckena.
De sex tonsättarna visade en imponerande hantverksskicklighet. Alla verk var underhållande och lättlyssnade och instrumenteringen förbluffande välgjord. Möjligen kan man tycka att tonsättarna visade alltför stor tilltro till upprepning som konstnärligt grepp - det hade varit kul att istället för upprepning ibland få genomföring och variation av ett introducerat tema.
Ansgar Beste utvann i Rituel Bizarre, skriven för enbart stråkensemble, olika ljudeffekter genom preparerade instrument och slag på lådorna. Spännande, men på gränsen till effektsökeri. Henrik Denerins Le théatre du temps varierade en fallande skala där alla orkesterns instrument deltog. Där fanns en viss förutsägbarhet men det var skickligt gjort och blev aldrig tråkigt. Kristofer Morheds romantiska Vilse i skogen hade trolska stämningar och utnyttjade utmärkt orkesterns alla uttrycksmedel - en touche av Sibelius, faktiskt! Anders Linds melodiska och rytmiska stycke In a room full of artists lät alla musiker visa vad de kunde innan det mäktiga slutackordet. Jonas Olofsson hade i sitt stycke Luci in the garden avstått från knalleffekter och skapat ett verk harmoniskt och rofyllt på ytan men med en underliggande oro som gav spänning. Daniel Fjällström slutligen visade en talang för orkestrering utöver det vanliga. Hans Quiet Arcs/Pulsating surfaces innehöll det mesta, dissonanser, en nervig dialog mellan stråkar och blåsare omväxlande med en skir genomskinlig klang med doft av Ravel.
Efter paus följde prisutdelning till Linnékvintettens fanfarer. Anders Olofsson fick publikens pris och även juryns tredjepris. Ansgar Beste blev nummer två och Daniel Fjellström den lycklige vinnaren. Nio andra orkestrar kommer nu att uppföra hans verk.