Skickligt genomfört skådespeleri

Den låter inte riktigt som den brukar, säkerhetsgenomgången på Dramatens minsta scen Tornrummet inför avfärden, innan föreställningen rullar ut på startbanan. Inte heller är de till en flygplanskabin ombyggda gradängerna utformade i överensstämmelse med Luftfartsverkets krav. Mittgången fram till cockpit har blivit ett sluttande plan. Flygstolarna är gjorda av flytvästar. Och längst fram sitter pianisten Göran Martling i kaptensuniform men med en synt i stället för höjdmätare, knappar och spakar.

I uppsättningen av Carl-Johan Vallgrens pjäs Radio Love 87,4 MHz har scenografin överlåtits åt elever från Beckmans designhögskola. Därifrån kommer också kostymer och allt från hattar till fotbeklädnader men även utformningen av rekvisitan och animationerna. Det har fått till följd att hela den här föreställningen vimlar av fyndiga infall och idéer, ända in i minsta detalj, och formligen sjuder av tanketrådar, sidospår och kreativ energi. Och därmed blivit en tummelplats, som också stämmer ganska väl överens med pjäsens inramning som en charterresa till kärleken. För dess närvaro i Vallgrens text och i Basia Frydmans alla utspel tar sig de mest olikartade uttryck, från finstämd romantik till grotesk och morbid destruktivitet.

I likhet med inledningens säkerhetsföreskrifter, då Frydman lite nonchalant pekar och viftar åt alla möjliga håll, är skyddsnäten dock av det begränsade slaget. Det här är en pjäs som huvudsakligen raljerar med kärleken. Och mera ser till slagfälten och de därav uppkomna ruinerna efteråt än till denna urkrafts mera upphaussade sidor. Sånger varvas med talade partier, telefonsignaler stannar upp skeendet. Ibland bryter också radiostationens hurtiga vinjettmelodi igenom. Men de vardagsdramatiska situationer som avlöser varandra slutar alla på ungefär likadant sätt med att kärleken tar slut. Mer eller mindre våldsamt. I Vallgrens textunderlag handlar dilemmat om att älska någon man inte tycker om och vice versa. Det är denna omöjliga ekvation Basia Frydman försöker lösa. Både i sina återberättade kärleksaffärer och när hon prövar lyckan via kontaktannonser.

Det viktigaste i det här dramat är dock inte karlslokarna vare sig de heter Leif, Henry eller John och är födda i olika stjärntecken. Sin speciella puls och sitt tilltal ges föreställningen i stället av Basia Frydmans sätt att ladda de olika episoderna och erfarenheterna med ett alldeles eget, bärkraftigt och temperamentsfullt uttryck. Visserligen får såväl Elvis Presley som Frank Sinatra vara med på ett hörn. Några av de slitstarka sångerna som When a man loves a woman och Are you lonesome tonight ingår i dramats grundberättelse. Men det är i kabaretvisan närstående nummer som Du är vacker min älskling där du ligger i sängen eller Kvällen knäpper sina händer som Basia Frydman hittar rätt på en expressivitet i framförandet och en i texten noga avlyssnad inlevelse, som gör den personliga tolkningen så levande. I synnerhet i den sistnämnda sången där formuleringen om ?den stora orgeln som spelar oss till sömns? tillför hela föreställningen en tydlig existentiell dimension.

Men här ingår även en hel del underfundigt förvaltad galghumor. Som när en av männen föredrar sommarstugan framför att resa till Paris och i samma andetag förklarar varför tandkrämen alltid måste ligga till höger på badrumshyllan. Eller när mjukisen Georg har en sådan avtändande utstrålning att han måste kompenseras med nio älskare. Sången om cigaretten och svårigheten att bryta ett nikotinberoende har dock inte så mycket med kärleken att göra och faller
lite utanför ramen.

Det som mer än allt annat präglar uppsättningen är Basia Frydmans oemotståndliga sätt att förhålla sig till pjässtoffet med såar av ömsint ironi, där också spelet inåt mot den egna personligheten blir en
framträdande ingrediens. På så sätt känns de mest drastiska inslagen i Vallgrens text inte lika groteska som de egentligen är. Men framför allt ges inte slaget förlorat, att kärleken trots sina oönskade verkningar inte skulle vara värd ett försök till. Där bjuder Basia Frydman med sin rolltolkning pjäsförfattaren eftertryckligt motstånd till sin egen fördel. Efter en sådan skickligt genomförd skådespelarseger återstår inför den här föreställningen inget annat än en villkorslös kapitulation.

Skickligt genomfört skådespeleri

Basia Frydman framträder segerrikt med såar av ömsint ironi i uppsättningen av Radio Love 87,4 MHz på Dramaten, konstaterar Bo-Ingvar Kollberg.