Shakespeare övervinner motstånd
Kan en pjäs skriven för drygt 400 år sedan kännas aktuell i dag? När handlingen dessutom placeras i ett tänkt 1930-tal, långt utom räckhåll för författarens fantasi och lite töcknigt historiskt för publiken? Jodå. När författaren är William Shakespeare.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Flyr från hovet
Premiären är tredje mars. Repetitionerna pågår för fullt på stora scenen, som av scenografen Ilkka Isaksson har förvandlats till en skog, där ljuset silar ner genom ett skirt grenverk och fåglar kvittrar.
- Verkligen vad man längtar efter just nu, säger skådespelerskan Pia Örjansdotter, pjäsens Rosalind, över en kopp kaffe i foajén och tittar ut över Kungsgatan där snöslasket stänker om bilar och bussar.
Rosalind är flickan som älskar Orlando och som tvingats fly från hovet och hotande landsförvisning, när hennes farbror tagit makten och redan drivit hennes far i landsflykt. Rosalind klär ut sig till pojke för att fly och för att testa Orlandos kärlek.
— Från början är det inte jag, Rosalind, som tar initiativ. Det är min kusin Celia. Hon räddar mig, fast hon själv inte riskerar landsförvisning. Men kärleken mellan oss är så stor att vi inte kan skiljas åt, säger Pia Örjansdotter.
En lekfull hyllning till kärleken, rubricerar Stadsteatern pjäsen.
Leker med kärleksroller
Det finns många starka kvinnor i Shakespeares pjäser, både onda och goda. Även Rosalind är stark, om än inte från början.
- Hon utvecklas väldigt mycket. Från att ha levt vid ett förtryckande hov kommer hon ut i skogen och finner sig själv och förverkligar sig, säger Pia Örjansdotter.
Pjäsen är en lek inte bara med kärleken, utan också med identiteter och med könsroller. På Shakespeares tid var enbart män skådespelare. Sålunda spelades Rosalind av en man som spelade kvinna som spelade man för att få veta om Orlando älskade den kvinna som spelade hans nya manliga vän, förklarar Carl Kjellgren och Pia Örjansdotter.
— Shakespeare påstår någonting där. Att människan inte är homo-, bi- eller heterosexuell. Att männi-þd>skan är större än könet.
— En ganska befriande tanke, faktiskt.
Att det i dag politiskt korrekta i den tanken skulle spela roll för valet av pjäsen, förnekar de bestämt. Teater ska inte vara anpasslig. Snarare tvärtom.
Vågade Shakespeare gå mot strömmen och vara kritisk mot makten?
— Han kunde göra det genom att förlägga handlingen till ett historiskt skede eller till ett annat land än England, säger Carl Kjellgren.
Som ni vill ha det (Som ni behagar) är tecknad med lätt hand — om man jämför med Shakespearepjäser som Hamlet, Othello och Macbeth - men även här finns en kritik mot makten, mot det stela, kontrollerande hovet, som ställs mot det sanna och friare livet i skogen.
Betraktades omöjlig— Pjäsen betraktades nästan som omöjlig att spela, tills den fick en enorm renässans med Peter Stein i Berlin 1978, säger Carl Kjellgren, som såg den då.
Med de motsättningar mellan stad och land, med gröna vågen, med kritiken av västerlandets teknologi och konsumism, som diskuterades i samhället vid den tiden, passade Som ni vill ha det plötsligt in i teaterrepertoarerna. Sedan dess har den blivit en av de mest spelade Shakespearepjäserna. Och fast det är samma pjäs, blir ingen uppsättning den andra lik.
— Det är så befriande med Shakespeare. Han ger inga scenanvisningar alls. Det är bara dialog. Allt finns i dialogen, säger Pia Örjansdotter och Carl Kjellgren.