Videon är inte längre tillgänglig
Det går inte direkt ett sus genom publiken när Jens Nilssons clown Stefan säger att han inte gillar Romeo & Julia. Inte heller drar publiken efter andan när han utbrister att den är ett ”dramaturgiskt haveri”.
Den här sortens putslustigheter har man hört förut. Till och med om man är en ovan teaterbesökare. Ändå kan jag inte låta bli att dra på munnen en aning. För – det måste jag erkänna – jag delar Stefans aversion mot pjäsen. Förmodligen för att jag har sett den lite för många gånger i lite för många uppsättningar, och det faktum att den alltid spelas överallt har gjort att jag ibland får för mig att det finns en Shakespeareloop som varje stadsteater laddar ner. Att den just nu spelas i två versioner bara i Uppsala är ju talande. Dessutom är varje replik så kanoniserad att det är som om det ligger tunga yllerockar över dem.
Desto skönare då att Jens Nilsson kör pjäsen i en slags stumfilmsversion à la Charlie Chaplin som bara varar i femton minuter (resten av tiden bjäbbar han med publiken och trakasserar mig för att jag sitter och antecknar). Att han dessutom har gjort om Romeo till en blandning mellan playboy och gatusopare, Julia till en Blend-rökande fjortis och fursten till en smygnazist som jobbar deltid på migrationsverket, gör det knappast sämre.
Som åskådare är det omöjligt att inte falla för denna charmknutte till clown när han i ena stunden rusar runt på scenen, klänger på publiken i nästa för att slutligen rusa bakom det röda skynket till Julia i uppknäppt skjorta.
Det här är Shakespeare i adhd-versionen.
Men visst, det är inte särskilt nytt. För varje teaterbesökare som sett en pjäs av Lasse Beischers teatergäng 123 Schtunk känns det rentav som ett plagiat. De kör nämligen också Shakespearepjäser i upphottade versioner. Med clownnäsa. Och pipiga röster. Samtidigt måste man vara bra humorbefriad för att inte skratta åt Jens Nilssons flubberkropp och totala scennärvaro.
Det enda jag möjligen hade önskat är därför att han var på scen lite längre än de ynka 45 minuter som pjäsen utspelar sig under.
Fotnot. 24 januari får Uppsalapubliken ännu en chans att se pjäsen.