Shakespeares sonetter och pastorala verk har en hel del erotiska undertoner i sig. Titeln Som ni behagar anspelar på mångsidiga kärleken till livet, naturen eller en älskare. Tillsammans med skådespelerskan Stina Ekblad bjöd Uppsala Akademiska Kammarkör på utdrag ur Shakespeares pjäser och sonetter med just dessa undertoner, och kanske också som ett sista farväl (för den här gången) till grönskan och livet som under oktobermånadens allt strängare kyla lägger sig i dvala.
Under ledning av körmästare Stefan Parkman sjöng Uppsala Akademiska Kammarkör en rad eleganta körarrangemang av bland andra Nils Lindberg och Håkan Parkman till Shakespeares texter. Stina Ekblad reciterade texterna. Sonett 76, arrangerad av Alfred Jansson, som handlar om poetens kreativa delirium ekade effektfullt mot Ekblads sångmässiga läsning av texten. Hon hanterade rösten på ett sätt som fick mig att tänka på Marianne Faithfull, med mer känsla än tonsäkerhet. Det blev en mäktig konstrast mot kören. Vi fick även ta del av ett recept på häxbrygd ur Macbeth som med Ekblads varma finlandssvenska blev mer humoristisk än grotesk, samt Jaako Mäntyjärvis käcka arrangemang av den texten. Höjdpunkten var ett alldeles nytt verk - Carl Michael Bergerheims arrangemang till sonett 60, Likt vågor, som gav vemodet en ny ljudklang kompad av piano.
Det sista numret var en eftertänksam text om människolivets sju åldrar. Efter andra barndomen väntar döden. Men hopp väcktes ändå om att livet väntar i nästa kretslopp. Att det var slutsålt till Shakespeare på Slottet är en underdrift. Det var översålt så till den grad att extrastolar fick bäras fram. Att det blev en sådan succé var välförtjänt.