Syskon är inte alltid lätta att tampas med – det är kontentan i teatergruppen Tio fötters uppsättning ”Robins lillasyster”. Robin (Joakim Thelin) och hans lillasyster (Catrin Anlér Blomberg) har inte ett helt okomplicerat förhållande. Redan från början får storebrodern Robin inte bara sista ordet utan även mest uppmärksamhet, och han lyckas alltid ligga steget före sin yngre syster i allt vad gäller sport till lekar. När hon blir arg över att alltid få spela andra fiolen peppar mamman (Carin Anlér Fiske) klämkäckt med ett: ”Du kan väl försöka se lite gladare ut – det är ingen som vill vara med en surpuppa”.
Kort sagt – Robins lillasyster känner sig orättvist behandlad. Och inte blir det bättre av att hon automatiskt placeras i lekarnas stereotypa ”tjejfack”, när klassiska sagor som Rödluvan och Robin Hood kommer på tapeten. Robins lillasyster känner sig helt enkelt som en ”arg prinsessa”, som hon prosaiskt uttrycker det. Och hur kul är det egentligen att alltid förminskas till att vara någons ”lillasyster”? Men Robins lillasyster har en plan för hur saker och ting kan bli bättre…
Scenografin i ”Robins lillasyster” är närapå obefintlig, men det spelar ingen roll när föreställningen sätter i gång. Med uppenbar igenkänning för den yngre publiken roar och engagerar ensemblen från början till slut, med ett humoristiskt anslag och rappt berättande där man inte tappar barnens vanligtvis svårflörtade uppmärksamhet för en sekund. Att man dessutom lyckas klämma in en lika klockren som nödvändig dos genuskorrigering av de gamla sagorna sätter extra guldkant på en redan fartfylld föreställning.