Rolig ilska med Betnér

Den största utmaningen för en ståuppkomiker brukar vara att hitta en unik stil, en framtoning som man omedelbart känner igen och som skiljer honom eller henne från den grå komikermassan. En av dem som har haft sämst förutsättningar för detta är Magnus Betnér.
Han talar en tråkig huvudstadsdialekt, hans utseende väcker inget som helst uppseende och han är osedvanligt usel på fysisk komik och mimik. Trots det sopar han banan med de flesta i sitt skrå.
Hemligheten bakom framgången ligger i att han har lyckat vända allt negativt till sin fördel.

Under onsdagens ståuppkväll på krogen Harrys i Uppsala gjorde Magnus Betnér en riktigt håglös entré. Sedan förblev han stående länge vid mikrofonstativet, lika rörlig som en fastskruvad betongsugga. Med uttråkad röst och ett uttryckslöst ansikte förklarade han att han tänkte tala om två saker: självmord och folkmord.
Det är vad jag kallar en unik inledning på en humorafton.

Efter att ha skämtat om så extremt ömtåliga ämnen som Förintelsen och de tabubelagda massmorden på armenier 1915 inledde han sedan en kedja av väl avvägda och mycket intelligenta ordvändningar som inte bara lockade fram förskrämda skratt, utan också fick allt sorts mördande, stort som smått, att framstå i en riktigt avskyvärd dager.
Magnus Betnér lyckades med andra ord frammana humanistiska värderingar med hjälp av cyniska formuleringar, en konst nästan lika invecklad som kinesisk kalligrafi.
Efter hand fick han också upp farten, både på pratet och på fotarbetet. Samtidigt positionerade han sig politiskt som en radikal liberal och motståndare till statlig intervention. Råsoparna riktades både mot vänstermänniskor och mot den konservativa högern.

Endast vid ett tillfälle passerade Betnér en tydlig anständighetsgräns: "De borde skjutas av, allihop", sade han om några av sina meningsmotståndare. Betnér tog i så att han kräktes helt enkelt, och den verbala spyan var inte vacker.
Även om ingen lär tolka uppmaningen bokstavligt, så var den ganska onödig. Att Magnus Betnér är förbannad, det framgick med all önskvärd tydlighet ändå, liksom det faktum att få är så roliga när de är förbannade som Magnus Betnér.

Rolig ilska med Betnér

Sällan har så mycket kallhamrad cynism lockat fram så många värmande skratt som när Magnus Betnér uppträdde i Uppsala, skriver Björn Lövenlid.