Rasande tempo på Lilla scenen

Alexander Salzberger är på besök i Uppsala under två kvällar med föreställningen Måsarna skrattar sig hesa (från Orups låt Till Magaluf) - en berättelse om Alexander (får vi anta) som vuxit upp i ett apolitiskt kollektiv i Danderyd och sedan i Vällingby - och det är till Vällingby vi ska i föreställningen. Alexander har flyttat in till stan, till Söder, jobbar med teater. I Måsarna skrattar sig hesa tar han oss tillbaka till pizzerian - den kulturella arenan i Vällingby - med karaokekungen Lamin N`Diwa på scenen, Tommy Nilsson på egen promotionturné - han sjunger sin (enda?) hit Öppna din dörr och den enligt utsago ABF-stödda musikalsatsningen om Olof Palme i vilken Mikael Persbrandt ska spela mordvapnet. Salzberger tar fram ett register av figurer som han gör med briljans. För att bryta in som sig själv och sin egen historia (får vi som sagt anta). Allt i rasande tempo och med energi som bitvis kan slå en av stolen.

Det är folkhemmet på ett nytt sätt fast med samma grundton som oftast när min egen generation tar sig an sin uppväxt i Sverige under 1980- och 90- talet: skämtsamt, smärtsamt och ironiskt. Men Salzberger tar bort en stor del av ironin och visar i stället hur det kan vara att vara sportkillen från förorten, varken svensk eller invandrare, utan både och som ändrar riktning.

Det är något nytt när Vällingby blir Förorten. Att det är därifrån man tar sig till innerstaden och Konstsöder. Inte från Rinkeby eller Salem. Alexander är alltså inte bara icke-svensk eller icke-blatte, han är icke-klass. Eller medelklass. Och det är roligt, intelligent och bitskt. Det finns dock två stora problem, ett: Salzberger vågar inte riktigt stanna i stunden, vara kvar och dra ut ännu mer. Två: en enmansshow mår alltid bra av att ha ett yttre öga som kan vråla "döda dina älsklingar!" Det har nog inte funnits i Måsarna skrattar sig hesa. Och jag skulle hellre fått veta mer om det apolitiska kollektivet i Danderyd än att få ännu fler parodier på invandrare, Persbrandt och stå-uppare mig till livs. Inte för att det inte är underhållande - utan för att det hade varit något ännu mer nytt än att göra Vällingby till stadsdelen där pizzerians karaoke är det mest kulturella som sker. Jag misstänker att det finns berättelser i Danderydskollektivet som är mer intressanta helt enkelt.

Rasande tempo på Lilla scenen

Trots att det finns en historia som inte berättas - och som kanske varit intressantare - är Alexander Salzberger en fröjd att se, konstaterar Astrid Claeson.