Publiken räddar revolutionsspex

Frankrike 1789: folket står på barrikaderna och det smids ränker i de högre ståndsskikten. Alla vill se kungens huvud rulla. Kungens dubbelgångare D'Arn återvänder från landsförvisningen och lierar sig med frihetskämpen Rob Sparris, som också sluter en pakt med den skenheliga kardinalen. I bakgrunden intrigerar såväl den engelska drottningen som kungens hustru på eget bevåg. Alla de förvecklingar, missförstånd, anakronismer och logiska kullerbyttor som tillhör ett spex drar i gång, för att inte tala om omtagningarnas saltomortaler som vrider föreställningen några extra varv.

När det gäller inramningen kan nämnas att ljussättningen var snygg men ljudet uselt, vilket var tråkigt eftersom sångnumren kunde ha blivit än mer uppskattade. Masken var proffsig och i viss mån också kostymen. Däremot var dekoren den mest lättviktiga jag sett sen lillebrorsans julspel i årskurs tre.

I UNT:s förhandsreportage säger producenten Markus Larsson att målgruppen är hela Uppsalapubliken, och då blir frågan var gränsen mellan spex och buskis går. När man sträcker sig utanför den innersta kretsen och skalar bort den interna humorn ställs krav på att publikens rappa uppmaningar till skådespelarna fångar spektaklet innan det kraschar rakt ned i folklustspelets tokroliga buskage. På premiärkvällen lyckades det väl, men hur ser det ut när de mer oinvigda Uppsalaborna sitter i publiken?

Publiken ropar uppmaningar: "Mer inlevelse!", "Argare!" och spexet får karaktären av improvisationsteater, och om man ska vara snäll, som ett avsnitt av Parlamentet. En kille ur publiken skojar till det så pass att han får kliva upp på scenen en liten stund. Kvaliteten på skådespelarnas improvisationstalanger skiftar. Roligast och snabbast och med den tydligaste närvaron, trots en ganska liten roll, har Ellinor Denkert som Pergisela Papaya. I de scener hon har tillsammans med Maria Linder, som spelar Marie Coconutte, tonas de flåshurtiga vitsarna ned till ett intelligent och kvickt samspel.

Publiken räddar revolutionsspex

Utan den entusiastiska publikens dribblingar och passningar hade spexet D'Arn landat i buskteatern, skriver Viktoria Hårdstedt.