Praktisk poesi
Det svensk-amerikanska paret Rönnog och Steve Seaberg har skapat en alldeles egen konstform. De kallar den akrobatisk poesi, en uppseendeväckande och kontroversiell kombination av fysisk gestaltning och lyrik.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
— Vi är tre personer som uppträder, jag, min man och fotografen Mark Wolfe. Jag läser min egen poesi samtidigt som min man skulpterar oss. Det är inte lätt alla gånger att stå på huvudet och läsa dikter, i alla fall inte när man är 72 och 74 år gamla som vi, berättar Rönnog Seaberg.
Hon föddes i Uppsala och debuterade som författare redan i gymnasieåldern. Här träffade hon också sin blivande make, skulptören Steve Seaberg. 1959 gick flyttlasset till USA.
— Vi bodde i Chicago först men sedan flyttade vi till Atlanta mitt i den djupa, amerikanska södern. För mig var det väldigt spännande och annorlunda, säger Rönnog Seaberg.
När performancekonsten slog igenom under 60-talet lämnade Steve Seaberg allt oftare sin ateljé för att genomföra konstaktiviteter det offentliga. Samtidigt återupptog Rönnog sitt skrivande och gav ut dikter och prosa både på engelska och svenska.
— Det var en tid då många bröt sig ur det traditionella. Vintern 1965 bodde vi tillfälligt i Uppsala. Vi höll till i ett rivningshus nära universitetet, på Åsgränd 5. Där inne målade Steve nakna människor på väggarna. Studenterna brukade titta in medan han arbetade. Det blev ganska uppmärksammat, berättar hon.
Väl tillbaka i Atlanta fortsatte Steve och Rönnog sin skapande verksamhet. Men det var först i samband med OS i Atlanta 1996 som de kom på idén att kombinera sina båda konstarter.
— Vi var trötta på att verka i ensamhet och ville göra något ihop. Steve var gymnast i sin ungdom och var därför intresserad av att skulptera människor i stället för dött material, förklarar hon.
Vilka reaktioner brukar ni få när ni uppträder?
— Jag har aldrig sett något liknande förut, är en vanlig kommentar. Många blir förtjusta. Men det finns andra som bara vill glömma bort oss.
Vilka vill glömma bort er?
— Konservativa människor och konstnärer som inte vill stå på huvudet. Vi uppträder ofta nakna på offentliga platser, och det är ju inte alla som tycker om det.
Varför är ni nakna?
— Det är ett ställningstagande. Vi vill visa att man inte måste vara 17 år och vacker. Somliga kallar mig för Amerikas modigaste kvinna för att jag uppträder naken, men som svensk är jag van vid att bada naken så det är inget märkvärdigt.
Är det olagligt att vara naken i en park i Atlanta?
— Det vet jag inget om. Polisen brukar i alla fall inte ingripa eftersom vi är nyktra. Och de som inte vill se oss kan ju bara titta bort. I USA är vi ofta många som uppträder nakna samtidigt, i alla möjliga åldrar, vilket är ganska unikt. Men i Uppsala har vi valt att ha kläder på oss.
Hur känns det att komma tillbaka till Uppsala?
— Det är ganska traumatiskt, men också roligt. Jag har levt ett långt liv och minnena kommer framstörtande från varje gathörn när jag är här. Därför känns det också mycket speciellt att få uppträda i min gamla hemstad.
FAKTA/Seaberg Acrobatic Poetry
Rönnog och Steve Seaberg uppträder i Studiefrämjandets lokal i Ekeby Bruk på tisdag kl 19.00. Medverkar gör också Mark Wolfe samt musikerna Jayant Bäckström och Julianna Bäckström.
Seabergsällskapet har tidigare bland annat uppträtt på Göteborgs filmfestival där deras konst var ett inslag i Wim Wenders-seminariet. Förra året blev de också inbjudna av konstgalleriet Liljevalchs i Stockholm. Det var första gången någonsin som performancekonst visades på Liljevalchs.