Dea Loher är en av Tysklands mest framstående samtida dramatiker. Just nu spelas hennes pjäs Tjuvar på både Helsingborgs stadsteater och Dramatens lilla scen i Stockholm. Hennes framgångar känns på samma gång logiska och svårbegripliga. Hon är å ena sidan med sin postdramatiskt uppbrutna collageteknik knappast någon publikfriande dramatiker. Å andra sidan ligger denna stil helt rätt i tiden och Lohers ömma och ibland lite medlidsamma blick på den enkla vardagsmänniskan är på samma gång absurd och sympatisk.
I Tjuvar får vi i ett antal interfolierade scener följa några individers liv som alla på ett eller annat vis korsar varandra. Dessa människors minsta gemensamma nämnare skulle kunna sägas vara att de lider av en stress över att de inte finner någon mening i sina liv. De upplever sig inte ha något verkligt syfte, är liksom samhällsonyttiga. Lohers pjäser saknar inte politiska dimensioner.
För att fylla denna tomhet uppfinner karaktärerna små projekt åt sig själva, hänger upp sig vid någon till synes obetydlig händelse eller skärmar av, stänger in sig. Här finns Johan Holmbergs isolerade Finn, Annika Hallins Linda med det magnetiska fingret och den fantiserade familjen, Malin Eks underbart underliga Ira som först efter 38 år anmäler sin man försvunnen. Han kommer ju kanske tillbaka.
Loher brukar kalla sina pjäser för moderna tragedier. Det som förbinder Loher med det antika dramat är hennes användande av ett slags kör som hela tiden kommenterar skeendet. Det rör sig om en kollektiv, återberättande, teater där ensemblen tillsammans bär fram berättelsen.
Det finns mycket komik i själva texten. Regissören Jenny Andreasson har dock i sin version på Dramaten valt att tona ner det skruvade och skapat en lågmäld, långsam (med betoning på lång) och närmast meditativ föreställning. Det är stundtals mycket fint, men alltför utdraget. Man skulle lika väl ha kunnat skapa en rapp, mer publiktillvänd föreställning av Lohers text.
Men de olika tolkningsmöjligheterna är väl bara ett tecken på att det rör sig om välskriven dramatik.
Vi kan mycket väl få se mer av Loher på svenska scener framöver.