Populär musikalklassiker i färgstark uppsättning

Tiderns praktmusikal har fått en praktuppsättning. Avvägningen av nostalgi, humor och drama, de helgjutna sång- och dansnumren och den ovanligt starka rollbesättningen gör Sound of Music på Göta Lejon till en färgstark upplevelse för hela familjen, tycker Ulf Gustavsson.

Pernilla Wahlgren och Tommy Nilsson gör huvurollerna i Sound of Music.

Pernilla Wahlgren och Tommy Nilsson gör huvurollerna i Sound of Music.

Foto: Peter Knutsson/TT Spektra

Teater & musikal2007-10-01 14:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sound of Music är musikalernas slitvarg, alltifrån urpremiären på Broadway och den ofta repriserade filmversionen, till de oräkneliga scenversioner som spelats runtom i världen. Även i Sverige har den varit återkommande, minns till exempel uppsättningen med Carola och Tommy Körberg på 90-talet.

När en av huvudstadens privatteatrar nu åter dammar av Rodgers & Hammersteins publikknipare känns det inte direkt som någon utmaning. Men den nya uppsättningen på Göta Lejon ger ett oväntat lyckosamt energitillskott till den lite mossiga berättelsen om guvernanten Maria och kapten von Trapp.
Det handlar inte om förnyelse, snarare andas föreställningen en hel del musikalnostalgi i de praktfulla alp- och slottsfonderna och det lite styltiga tilltalet. Styrkan ligger i förmågan hos regissören Staffan Götestam och ensemblen att ändå gjuta liv i materialet och inte lunka på i trygg rutin.
Pernilla Wahlgren är inte oväntat klippt och skuren som Maria, äppelkindat spjuveraktiv med outtömlig energi och en yster, naiv charm. Hon ÄR Maria, en roll som tycks ligga nära hennes egen artistiska framtoning.

Sångaren Tommy Nilsson blir en överraskning som kapten von Trapp, genom att fylla rollen med högdragen, frostig pondus på ett övertygande sätt. Eller snarare övertygar han ända fram till kärleksförklaringen till Maria, då den aristokratiska stelheten tycks sitta i vägen för att kärleken ska få liv.
Dessförinnan gestaltas spänningen mellan von Trapps tungsinne och Marias okuvlighet på ett utmärkt, underhållande sätt. Genomgående är rollerna välbesatta, inklusive Johan Wahlströms sarkastiske men godhjärtade överklassuput, Gert Fylkings stofil till betjänt och Malena Laszlo som giftassugen, intrigerande baronessa som i sin tur skapar fruktbara spänningar i mötet med Pernilla Wahlgrens Maria.
God del i föreställningens energi har den livligt koreograferade barnaskaren som gör väl ifrån sig både sceniskt och sångligt, inklusive Ulrika Liljeroth som svärmiska tonårsdottern Liesel. Lägg därtill Hammersteins schvungfulla musikalmelodier, den ovanligt mäktiga nunnesången med ett antal operasångerskor bakom kåporna och Tommy Nilsson i paradnumret Edelweiss, och man får en familjemusikal som faktiskt tål att ses igen.
MUSIKAL
The Sound of Music
Göta Lejon, Stockholm

Av Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II. Översättning, bearbetning, sångtexter och regi: Staffan Götestam. Musikaliskt ansvarig: Anders Berglund. Scenografi: Mats Jacobsson. Kostym: Lars-Åke Wilhelmsson. Koreografi: Denise Holland Bethke. I rollerna: Pernilla Wahlgren, Tommy Nilsson, Johan Wahlström, Malena Laszlo, Gert Fylking, Ulrike Liljeroth m fl.