Performance i allkonstverkets form

Den moderna dansens publik är numera rätt van vid att se nakna kroppar på scenen. Men oftast är dansen då kopplad till estetiska och/eller humoristiska upplevelser. Den kanadensiske koreografen Dave St-Pierre använder nakenheten till att väcka publikens tankar om människokroppens problematik. La pornographie des âmes (Själarnas pornografi) är en performance, som i allkonstverkets form utsätter kroppen för grymhet och våld men även kärlek och humor. Verket börjar ganska trevande. Hela gruppen, l7 dansare, vandrar fram och åter på scenen utan att bry sig om varandra. Hastigheten ökar något samtidigt som de börjar ta av sig kläderna. Till slut springer de nakna runt på scenen. Det verkar ganska oskyldigt. Men snart ställer oss gruppen inför ett antal tablåer, som under mer än två timmar kommer att belysa människokroppens utsatthet. Det är grymt, våldsamt, ironiskt men även kärleksfullt framställt. Scenerna ackompanjeras av en salig blandning musik bestående av klassiska och moderna kändisar, Verdi och Arvo Pärt, Maria Callas och Nina Simone för att nämna några.

Tablåerna är mycket underhållande och dansarnas skickliga muskelarbete utnyttjas. I en scen excellerar en dansare i att med sitt ansikte uttrycka olika temperament, t o m fem uttryck samtidigt. En naken man vänder oss ryggen och med hela ryggtavlans fenomenala muskelspel, främst stjärtmuskelns, "dansar" han till skön balettmusik. En av kvinnorna är ordentligt överviktig. Hon förses med en påse över huvudet. En tänkt plastikkirurg föreläser om vilka delar som borde opereras bort och ritar samtidigt ut dem på kroppen. Det är pinsamt och grymt. Befriad från påsen dansar hon ett solo till Tjajkovskijs balettmusik. Grymt är också våldtäktsscenen. Kvinnan och mannen presenteras med tecknade skyltar som Victim och Badboy. De försvinner ut i kulissen och det blir mörkt och tyst. Plötsligt hörs skrik och stönanden och man förstår att en våldtäckt pågår. Mannen kommer sedan in naken och spelar monster med utstuderat muskelspel.

Men Dave St-Pierre kan också tala om kärlek med hjälp av Jeanne Moreaus hesa röst. I en kraftfull duett klänger och kastar sig en kvinnliga dansaren mot en ganska ointresserad partner. Han sekunderar henne skickligt utan att visa intresse. Hennes kärlek men också ensamhet blir tydlig. En kvinna med megafon återkommer med jämna mellanrum. Hon ropar ut sin kärlek till sin f d partner och ber honom via telefonsvararen att komma tillbaka.
En njutbar upplevelse är den nakendans som sex kvinnor framför i var sin ljuskägla.De återkommer senare i högklackat och sekunderas av varsin man som med svarta pappersbitar kamouflerar deras bröst och kön. Efter en uppläst monolog om teater mynnar föreställningen ut i totalt mörker och tystnad medan dansarna sitter stilla vid scenens kortsidor.
Kanadensiskt. Nakendans med sex kvinnor på scenen.
Foto:

Performance i allkonstverkets form

Människokroppens utsatthet är temat i den kanadensiske koreografen Dave St-Pierres verk, skriver Anna-Stina Malmborg.