Pellemusikal utan klös

Pelle Svanslös och tempelkattens gåta utspelar sig här och nu. Samtidsmarkörerna som katterna svänger sig med är många,: e-post, internet, chat och tv-spel. Och trodde ni att Pelle och Maja bodde på Åsgränd i Uppsala? Nänä - helt ute. I den här versionen huserar paret i en lägenhet i Stockholm, nyrika efter att Pelle har vunnit artisttävlingen "Idyll". Känd från tv, med andra ord, och storstadsbo.
Signalerna är alltså tydliga: det här är ingen mossig gammal kattsaga från typ 1900-talet, utan en story med fart och fläkt och nukänsla.

Synd bara att könsrollerna har fastnat där i förra seklet någonstans. Maja (Jennie Larsson) duttar med dammvippan och tar hand om sin Pelle (Johan Gustavsson), "min söta lille Pelleplutt", medan Pelle svingar sig i lampan och drömmer om att vara stjärna.
Tillsammans är de bara alltför söta och deras gemensamma dans- och sångnummer fastnar i gullandet med varandra. Det står helt enkelt för stilla, trots fina röstresurser och vältajmad dans.
Och det är som bekant ofta otacksamt att vara snäll, inte minst inom konsten. Det vänligt mjuka sporrar sällan intresset. Man längtar snart efter komplikation, och att målgruppen är barn utgör inget undantag från det.

I Pelle Svanslös-berättelserna är det förstås Måns, Bill och Bull som står för sältan. Och i och med deras entré i Pelle Svanslös och tempelkattens gåta ökar tempot och draget, inte minst i publiken. Rivige Måns (Martin Karlsson) backas skickligt upp av Bill (Andreas Andersson) och Bull (Kalle Rydberg), två trogna vapendragare som i den här föreställningen också begåvats med en smula intelligens. Det klär dem.

Vad handlar då musikalen om? Ja, man undrar faktiskt lite - manuset är inte glasklart. Men vänskapens och kärlekens seger över äregirigheten är ett huvudtema.
Föreställningen hakar i en tidigare uppsättning, Pelle Svanslös och talangjakten, från 2007, då Pelle vann "Idyll". Nu går det sämre för Pelle, han får inga spelningar längre. Maja älskar honom ändå, säger hon, men Pelle vill ha mer än så.
Och gömt någonstans i staden finns ett garnnystan med en magisk förmåga, ett heligt garn som kan uppfylla en önskning åt den som finner det. Det vill Pelle hitta, för genom sin önskning ska han få framgång igen.
Men även Måns är förstås på jakt efter det åtråvärda nystanet. Också Måns vill bli stjärna, inte vara nummer två efter den där Pelle.
Hur det går ska jag inte avslöja. Men så mycket kan man ju säga, att i Pelle Svanslös och tempelkattens gåta lönar sig inte elakhet.

Pellemusikal utan klös

Trots röstresurser och vältajmad koreografi är barnmusikalen Pelle Svanslös och tempelkattens gåta som nu visas i Stockholm alltför tam, skriver Anna Ehn.