På de omöjliga frågornas gungfly

Gabriel och Beatrice var de två gestalterna som framträdde i var sin monolog i Teater Galeasens säsongsöppning för halvannan månad sedan. Nu låter filmaren och dramatikern Björn Runge dem mötas i pjäsen 3 Dialogen "Night Order Book" med premiär i måndags kväll. Scenografin från det förra tillfället i torpedverkstaden på Skeppsholmen finns med även den här gången. Tobias H Ståhls stiliserade spelplats, som utnyttjar befintliga tegelväggar och har ett par stolar som enda rekvisita, markerar ett mentalt scenrum. Här försöker en människa som drabbats av en hjärnskada komma åter till livet och verkligheten.

Björn Runge, som är författare till det nya dramat, har använt sig av huvuddragen hos de personer som Martina Montelius och Clara Diesen redan skapat. Det som går igen är vad man kunde kalla för temperamenten. Leif Andrées Gabriel har fått behålla desperationen och det inombords belägna övertrycket. Anna Wallanders Beatrice är mera balanserad. Samtidigt framstår hon inte så lite som den här trilogins fantasikonstnär som i dikten och konsten funnit ett hanterbart sätt att lindra livets plåga och förgylla tillvaron.
Allra viktigast i denna svitens tredje del är dock grundhållningen av tvivel. Ingenting förefaller säkert, tryggt eller pålitligt i Gabriels rekonstruktion av sitt eget liv. Inte ens livets basfrågor om var han befinner sig i rent fysisk mening, eller ens vad han heter. Och ovanpå detta gungfly läggs under skeendes gång sedan de stora spörsmålen om mål och mening. Pjäsen Dialogen synliggör på så sätt en väldig inre och existentiell balansgång, där fundamentet för mänskligt liv hela tiden vacklar. Skärvor ur det förflutna blandas med fragment ur det pågående nuet. Särskilt hos Leif Andrées Gabriel utvecklas hela pjäsen till ett väldigt själsdrama där en total vilsenhet präglar det mesta.

Och det är just dessa inslag av främlingskap både i tillvaron i stort och inför varandra som fått bestämma mötet mellan de här människorna i regissören Johan Wahlströms instudering. Det betyder att även den nya pjäsen i långa stunder fylls av just den monologform som kännetecknade föregångarna. I existentiell bemärkelse är uppsättningen fylld av en ensamhet utan bot. Det är först mot slutet, då alla frågor tonats ner och ersatts av en enkel fysisk kontakt, som det uppstår något som kunde kallas närhet och gemenskap. Dessförinnan har orden för det mesta fungerat som redskap för att dölja, täcka över eller skyla en tillvaro som ligger bortom vad en människa kan få något grepp om. Hjärnskada eller inte. Det är Leif Andrées väg tillbaka ur konvalescensen i rollen som Gabriel som visar hur omöjlig tillvänjningen är till en ekvation som inte går ihop.

Tillsammans med de bägge föregående pjäserna, där Martina Montelius lagt tyngdpunkten vid en psykosocial belägenhet och bristen på empati och inlevelse i samhället och Clara Diesen uppehåller sig vid en människas förmåga att bejaka sig själv i vidaste bemärkelse, utgör hela denna vårtrilogi hos Teater Galeasen en imponerade satsning för att från olika utgångspunkter ringa in och en smula klarlägga vår mänskliga belägenhet ur ett nutidsperspektiv. Anna Wallanders manöverutrymme är visserligen inte lika stort i avslutningsnumret som i det drama där hon själv för ordet. Men utan hennes närvaro den här gången skulle framförandet sakna det som är dess själva livsnerv, den mänskliga puls och överlevnadståga mot vilken hela pjäsen tar spjärn med sina omöjliga frågor. Leif Andrées Gabriel ger med skickligt utmejslade men ofta återhållna åthävor uppsättningen dess dramatiska sprängkraft ända fram till det suggestiva och gripande slutet.

Kanske är det för att föregripa kritikerinvändningar som teaterchefen Sophia Artin bestämt att man längre fram kommer att ge alla tre pjäserna i följd under en och samma kväll. Det är nog i den formen de kommer allra bäst till sin rätt. Men den tillresande publiken har nog ingenting emot att man följer övriga Stockholmsteatrar och då börjar en halv timme tidigare.

På de omöjliga frågornas gungfly

Det mänskliga livets svåraste frågor får en gripande gestaltning i Teater Galeasens nya pjäs 3 Dialogen "Night Order Book" av Björn Runge med premiär i måndags kväll, skriver Bo-Ingvar Kollberg.