Ond bråd musikalglöd

Ramhandlingen känner väl de flesta till, men den är något bearbetad i Frank Wildhorns musikaltappning. Med en far svårt sargad av sinnessjukdom sätter Dr Jekyll allt sitt hopp till ett elixir som ska kunna dela upp människans goda och onda sidor. Något som omgivningen finner skrattretande omöjligt. Dr Jekyll blir allt mer desperat och ser ingen annan utväg än att testa häxblandningen på sig själv. Allt medan hans förestående bröllop med den ljuvliga Emma närmar sig.Bolandsskolan bjöd förra året på I hetaste laget, med Jekyll & Hyde antar den unga ensemblen en svårare uppgift med flera avancerade sångnummer. Och premiärnerverna märks ordentligt i de första scenerna. Det är rörigt på scen och Johan Stavring (Dr Jekyll) kämpar med rösten i ett sorgkantat öppningsnummer. Men det blir bättre, mycket bättre.Kristian Isaksson som Sir Danvers, Jekylls blivande svärfar, har en härligt musikalstukad röst i såväl replikföring som sång och står även för de enda komiska ögonblicken. Men när det gäller skönsång sprakar Karin Ottander (Emma) så pass att man är rädd att mattan på scenen ska fatta eld under hennes fötter.De rum som uppsättningen koncentreras till är den bordell där den hunsade Lucy tilldrar sig både Jekylls och Hydes uppmärksamhet och doktorns arbetsrum. Scenografin är mycket enkel, men gör att bytena är blixtsnabba och att tempot är högt uppsättningen igenom. Kostymerna i sin tur är härligt brokigt fantasifulla.Men det är först när Mr Hyde kommer in i leken och börjar ta kål på folk till höger och vänster som det lyfter. Johan Stavring trivs allra bäst när hans höga tonläge inte avkrävs några finesser. Och samspelet med föreställningens drottning, Emma Carlsson som Lucy, är utmärkt. Hennes både väna och djupa röst firar triumfer liksom den förföriska rörelserepertoaren där en höftknyck kan välta en hel bänkrad.Fotnot: Musikalen spelas tis—sön.