Okomplicerad underhållning

Det är upplagt för dörrspringarfars när en inbrottstjuv blir tagen för husets ägare i Stefan & Krister-Kristers Stulen kärlek.Allting i Stulen kärlek är uppenbart tillkommet för att hålla intrigen i gång — ingenting i den är naturligt eller sannolikt. Det är nu inte nödvändigtvis något negativt.Krister Classon, ena halvan av den saligen avsomnade buskisduon Stefan & Krister, har sin vana trogen lagt in en drös riktigt låga skämt men har med hjälp av sympatiska skådespelare också lyckats fylla även de värsta med värme.Till stor del är Stulen kärlek skådespelarnas pjäs: Mikael Riesebeck som inbrottstjuven som blir tagen för husets herre, Ulf Dohlsten som försäkringsmäklaren som virrar till allt ett varv extra, Bertram Heribertson som den verklige husägaren tillika vänstrande äkta mannen, Sanna Ekman som hans missnöjda hustru med aptit för något nytt. Och så veteranen Laila Westersund som dompterande grann-hustru och Thomas Hedengran som hennes bortkomne lovikavantman ("jag ljög inte, jag sa bara fel ord"). De håller den snabba dialogen i gång och har helt tydligt själva väldigt roligt. Och det smittar. Efter paus blir det rent utmattande med alla som kommer in genom dörrar, levererar några replikerför att försvinna ut igen.Det är ett hetsigt staplande av snabba repliker och visst hade en del mindre roliga punchlines kunnat strykas.Men det enda som känns riktigt onödigt är toaletthumorn, som mer blir markörer för vem som skrivit pjäsen än repliker i fas med den övriga dialogen. Man studsar inför varje onödigt skämt i kategorin "Han är stel som en polarräv (konstpaus) med förstoppning" när så mycket av texten annars flyter fram.