Ojämn nivå trots variationsrikedom

Johan Ulveson har en kroppslig mimik som de flest komiker skulle döda för, Johan Rheborg har periodvis personifierat samtida svensk samhällssatir och Magnus Uggla, ja, han är ju ett litet nöjesimperium i sig själv.
På papperet låter det som om trion Uggla Rheborg Ulveson är som klippt och skurna för att göra revy tillsammans. De kommer alla från lite olika, men lika breda, humorströmningar och resultatet av en sammanslagning borde bli varierat och hålla en hög nivå. Och varierat blir det sannerligen i revyn Vilse i välfärdshelvetet, som på tisdagen hade premiär på Cirkus i Stockholm, men nivån är långt under den förväntade.

Revyformatet är förvisso generöst och tillåter en hel del spretande, men det betyder inte att man kan ersätta kritiskt manusarbete med stjärnglans. Det var minst ett decennium sedan det gick att skoja om oberoende forskningsinstitut i Schweiz och ballongdansen - har den någonsin varit kul?
Homosexualitet är hejdlöst roligt, har trion bestämt sig för. Det blir väldigt många skämt och sånger om killar som gillar killar, killar som pussar killar och killar som knullar killar. Det blir så mycket bögskämt att det hela mest lutar åt tröttsam, och förmodligen omedveten, homofobi, snarare än leende tolerans och hejdlös lek med det politiskt korrekta.
Ett annat återkommande problem är att sketcherna är för långa och försöker dra ut på skratten alldeles för länge. Flera scener börjar lovande men begår plågsamt harakiri genom att inte sluta i tid.
Dock finns det ljuspunkter. Ensemblen av dansare och musiker gör ett klanderfritt jobb, musikalartisten Cecilia Wrangel levererar det hon ska och ett par inslag av akrobatik ger en smula fart åt helheten. Och visst, också stjärnorna har sina stunder.

Magnus Uggla bjuder på självdistans och driver med sitt schlagerfiasko i ett underhållande häcklande av Christer Björkman och är i övrigt, föga förvånande, som bäst när han sjunger. Johan Rheborgs nummer som lismande försäljare av utsläppsrätter är fasansfullt rolig och en lika slående tidsmarkör som Percy Nilegård var en gång i tiden. Och Johan Ulvesons kroppsspråk är som vanligt lysande.
Men utgångspunkten lovar mer än den levererar

Ojämn nivå trots variationsrikedom

Revyformatet är generöst och tillåtande men kräver mer än stjärnglans. Kombinationen Magnus Uggla, Johan Rheborg och Johan Ulveson är bättre på papperet än i verkligheten, skriver Sebastian Johans.