Studentspexarna Galenskaparna och barbershopkvartetten After Shave gjorde sin allra första show tillsammans i Göteborg 1982. Succén var omedelbar och det som egentligen var tänkt som fyra kvällar för de närmast skrattande utvecklade sig till 31 utsålda och bejublade föreställningar.
Nu skriver vi 2013 och Galenskaparna är sedan länge en institution i svenskt nöjesliv, en revyelefant som kommer att skrivas in i historien bredvid legendarer som Hagge Geigert, Hasse & Tage, Karl-Gerhard och Ernst Rolf.
Inte minst så blir det tydligt vilket stort avtryck gruppen faktiskt har gjort när de nu framför några av sina största succéer från tre decennier i en jubileumsshow.
Här finns så många hits, så många välkända repliker, så många klassiska karaktärer att man tappar andan.
Föreställningen är kronologiskt uppbyggd och inleds med Bara sport, sportradions klassiska signaturmelodi med välmejslad text, från just revydebuten Skruven är lös 1982.
Sedan ångar gruppen vidare med hjälp av nummer som Borås, Borås, Under en filt i Madrid, Macken och en mängd andra 80-talsörhängen.
Mannen bakom det mesta av materialet, Claes Eriksson, har skrivit musik med en oerhört lätt och ledig hand genom åren. Hans många pastischer i genrer som schlager, dansband, musikal och country har kvaliteter som gör att de står på helt egna ben som smittande hits.
Det gäller inte minst svängiga 90-talsmelodin Grisen i säcken. Det numret led däremot av en brist som alla var införstådda med.
Den enda kvinnan i ensemblen, Kerstin Granlund har nämligen valt att sluta som scenartist, något som man givetvis bör respektera. Icke desto mindre så saknades det ibland en motspelerska. Gubbigheten var uppenbar, även om den var ofrånkomlig.
Ännu mer saknad i denna tillbakablickande nostalgishow var dock Peter Rangmar som gick bort redan 1997, blott 40 år gammal efter mängder av oförglömliga sång- och humorbidrag.
Det kändes bitterljuvt att se några av hans största stunder sammanfattade i ett videokollage. Det var gapskrattshumor med en tydlig sorgkant.
Det var också intressant att se hur galenskaperna har utvecklats över tid, hur de har blivit snäppet mer eftertänksamma och stillsamt och lite inlindat samhällskritiska. Galenskaparna är fortfarande galna, men på ett betydligt mer kontrollerat och genomtänkt sätt nu än för tre decennier sedan.
Claes Erikssons Tage Danielsson-doftande underfundiga monolog Stort från 1998 handlar till exempel om hur somliga män växer sig alldeles för stora, medan andra, de små, uppmanas att arbeta lite hårdare, bara för att upptäcka att de förblir små.
När herrarna i övre medelåldern äntrade scenen med bara överkroppar och började utföra akrobatik i hängande lakan samtidigt som de sjöng Beach Boys-hits på franska, visade de att de har en befriande och oförblommerad barnslighet i behåll.
Det bådar gott inför de kommande 30 åren.