Nordisk dans väl förvaltad

Noko, en förkortning av nordiska koreografer, är ett samarbetsprojekt med de fyra stora nordiska balettkompanierna. Under säsongen 2005—06 blir det l6 nordiska världspremiärer av l6 utvalda nordiska koreo­grafer. Först ut var Den Nordiske Nasjonal­balett, som i april hade urpremiär av fyra nya verk i Oslo. Det Kongelige Teater har i oktober i Köpenhamn premiär på fyra verk. Den Finska Nationalbaletten kommer med sina bidrag i Helsingfors i maj nästa år. Kungliga Baletten är just nu aktuell med fyra nya verk på Dansens hus.Den norska koreografen Ina Christel Johannessen är välkänd för publiken på Dansens hus med flera gästspel av sitt kompani zero visibility. Hennes bidrag till Noko heter 5 is a perfect number, ett verk för sex manliga dansare från Kungliga Baletten. Titeln kommer från en tecknad serie där en man kallad Turtle (sköldpadda) ständigt upprepar dessa ord. Om man frågar varför räknar han upp två armar, två ben och ett ansikte, som blir fem och menar atthan blir oberoende precis som en sköldpadda.Att våga komma ur sitt hus och våga vara sårbar är Ina Christel Johannessens mening med sitt verk. De sex dansarna är klädda i allehanda manliga klädvarianter alltifrån frack till ridbyxor och skotsk kjol. Musikern Martin Horntveth är en del av dansen med sina medryckande rörelser, då han framför sin egen komponerade musik vid keyboard.De klassiskt skolade dansarna släpper loss i en flytande flott koreografi som låter rockskörten flaxa. Ibland går en dansare fram till rampen, ler och kastar ett flirtigt ögonkast på publiken. Ina Christel Johannessen vill skapa kontakt mellan dansare och publik. Det lyckas hon med.Danmarks bidrag är gjort av koreografen Kim Brandstrup, internationellt mycket anlitad framför allt i England. Hans bidrag heter White Lead och är tillägnad Per Jonsson med vilken han studerade koreografi i London. Baletten är inspirerad av Giorgio de Chiricos Ariadnemålningar från 1913 med en sörjande Ariadne-skulptur i en övergiven stad.Bakom ett rutmönster framkallat av ljus iscensatt av Steven Scott dansar tre par i luftiga dräkter. Kvinnorna bär korsettliv med benkläder av skirt genomskinligt tyg. Männen har genomskinliga blusar och benkläder av samma luftiga material. Dräkterna passar till den fria och lätta koreografin som ackompanjeras av musikern Leo Winlands skickliga cellospel i J S Bachs svit för violoncell nr 2 i d-moll.Ariadne i Marie Lind­qvists gestalt ligger sovande på en bänk och väcks av Dionysos dansad av Pascal Jansson. Han försöker fånga den sorgsna Ariadne, vars hela kroppsgestalt uttrycker sorg. Hennes armar och ben är viljelösa och tillsammans är de två dansarna ett rörande vackert par, där han stöder hennes försök att resa sig.Den finska koreografen Susanna Leinonen har utbildat sig i Australien. Sedan fem år har hon arbetat med koreografi. Hennes bidrag för två dansare heter Chinese Objects.Den elektroakustiska musiken av Kasper Laine är specialgjord för verket. Steve Scott har gjort en spännande ljussättning. Dansarna Alexander Nikolaev och Jeanette Diaz-Barboza är klädda i vita benkläder med knäskydd påminnande om kinesiska krigares utrustning. Överkroppen är vit­pudrad. Även det koreografiska mönstret liknar orientaliska krigares arm- och benrörelser, särskilt mannens knäande och utåtriktade ben och håret kammat i tuppkam på hjässan. Som robotar rör de sig utan kontakt med varandra.Det svenska bidraget är koreograferat av Birgitta Egerbladh, välkänd för svensk danspublik. When they talk and dance är en fortsättning på hennes utforskande av vårt kroppsspråk.Fjorton dansare från Kungliga Baletten får vara sig själva på scenen. Med gester, mimik och person­liga uttryck vimlar de om varandra klädda i lätta vardagskläder. Någon rekvisita finns ej. Dansarna är personligheter med särskilt kroppsspråk. Två av männen har en kort skratt­sekvens. Annars förekommer inget skratt på scenen.De fem männen är alla från den äldre generationen dansare. Anders Groth, Hans Nilsson, Roy Sandgren och Göran Svalberg agerar med erfarenhet. Kvinnorna grälar, slåss och får små utbrott. Men till slut tröttnar man på all gestik och längtar till slutet.Överlag är koreografisatsningarna lyckade och väl förvaltade av Kungliga Balettens dansare. Vi får hoppas att ett utbyte kan ske mellan länderna så att vi får se prov på de övriga koreograferna i Noko.