Andrea Geurtsen från Teater C är tillbaka i Uppsala med en enmansföreställning baserad på novellen "Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter" av Håkan Nesser. Och enmansföreställning är det i ordets uttryckliga bemärkelse – från textbearbetning till scenografi, ljud och samtliga roller är signerade henne. Vad det rör sig om är en thriller om förföljelse, paranoia och tilltufsad tillit. Att Kulturinspektionen en gång i tiden varit en lagerlokal för hantering av djurkadaver efter slakt är något som gör sig påmint genom scenografin som består av långa hängande stycken av genomskinlig plast. Men den makabra inramningen visar sig vara multifunktionell. Tack vare scenrummets djup och med hjälp av Mats Tielman Lindbergs ljussättning lyckas man skapa de miljöer som föreställningen kräver: baren, vardagsrummet och kyrkogården. Ljuset blir även till hjälp när Geurtsen skiftar mellan sina rollkaraktärer och berättarmodus. Mest effektfullt blir det i de första scenerna när Geurtsen sittandes vid en bardisk för en dialog mot sin egen skuggbild. Estetiken och tilltalet vilar mycket på noir-genren.
Geurtsen framträder alltså under större delen av föreställningen som manspersonerna Maarten och antagonisten David Perowne, och i perioder i dialog med varandra. Det är en utmaning att gestalta det motsatta könet utan att hänfalla till stereotyper genom till exempel rösthantering och kroppsspråk. I det här fallet hade jag önskat en mer naturlig hantering av rösten, och förlitat sig på att de subtila signalerna, som exempelvis dialekt och gestikulering, som Geurtsen ger publiken är ledtrådar nog för att särskilja de olika rollfigurerna. Kanske är det därför förvandlingen till hustrun Marlene som blir den mest effektfulla. I samma herrkostym som hon bär under hela föreställningen kommer hennes tolkning av hustrun med den mörka hemligheten, hennes psykiska sammanbrott och torra pragmatism en obehagligt nära inpå skinnet.
Att Uppsala fått sig en till scen i det före detta djurslakteriet och bussgaraget Köttinspektionen är mer än välkommet. Att denna scen öppnar upp för att göra teaterprojekt av denna slag, med få medel och med en stor experimentell lusta för att skapa lösningar och kreativitet är ännu mer välkommet. Jag ser fram emot fler av Teater C:s kommande projekt, nu på deras egna hemarena.
kultur@unt.se