Nattligt uppbrott på Regina

Natt blir dag är Roland Erikssons första pjäs, och han har inte bara skrivit, utan även regisserat och spelar med i den uppsättning som under två kvällar gått på Regina­teatern. Det är inget mäktigt drama som vi bjuds, snarare en skiss i form av en nattlig dialog mellan två män. Dekoren är enkel, närmast symbolisk liksom pjäsens titel.Männen är två hemlösa missbrukare. Den ene sitter på en parkbänk, den andre i rullstol, troligen är vi på en kyrkogård.Roland Eriksson spelar Olof med stenansikte och sammanbitet allvar. Han är nykter, reflekterar över sitt liv och är redo för uppbrott. Han hör en inre röst i form av en flicka som sjunger. Det är hans dotter som kallar på honom.På väg bortNär vi kommer in i pjäsen känns det som om Olof redan haft sin uppgörelse och är på väg bort från parkbänken. Där finns för lite av tvivel och ångest inför språnget "dit upp". Det återhållna spelet blir stundtals överdrivet stelt. En utomstående regissör hade förmodligen kunnat avhjälpa den bristen.Hans kompis i rullstolen, spelad av Magnus Westling, har en mer tacksam roll och övertygar i sina kast mellan inåtvändhet och aggressiva utbrott. Explorerflaskan i Ica-kassen på rullstolen finns alltid nära till hands för att döva den inre smärtan efter barndomens övergrepp.Männens samtal utvecklas till en konflikt, men den enes uppbrott upplever jag som förutbestämt. Någon verklig spänning uppstår därför inte.Förhoppningsvis är det inte sista gången vi möter Roland Eriksson och Magnus Westling på teatern. De har erfarenheter som är värda att ta del av.