När Björn Ulvaeus och Benny Andersson tidigare skapat musikaler har det blivit världsnyheter och succéer som spelats i decennier. I fredags var det premiär på duons fjärde musikal, Hjälp sökes, på 30-årsjubilerande Orionteatern i Stockholm. En föreställning vitt skild från de tidigare, inte bara till omfång och form. I musikalen ingår nämligen kor, grisar, hundar, gäss, en get samt en häst. Allt dessutom toppat av dramatikern Kristina Lugns säregna språk och en fenomenal femmanna orkester.
Rena rama cirkusen eller med andra ord ett existentiellt drama, efter en idé av pjäsens regissör Lars Rudolfsson. Pjäsens två bröder, välspelade av Johan Ulveson och Magnus Roosmann, har fått ärva en bondgård utanför Tierp - som de dessvärre är inkapabla att sköta.
Tur för dem då att Upsala Nya Tidning finns. Och speciellt kulturdelens
genusartikel som de läser flitigt där på scenen - när de inte krigar med tidningens A och B-del! Dessutom kan man ju annonsera efter hjälp i nämnda tidning. Och hjälpen kommer i form av en stum mamma, gestaltad av djurdomptör Suzanne Berdino, och hennes dotter, Sofia Pekkari, som fullkomligt sjunger mig ur bänken med sin varma stämma.
Hon får inte bara mig ur balans, också bönderna tystnar i sitt gnat och sin fiendskap. Plötsligt framstår den slitna gården inte så ful som förr, tillvaron inte så bitter. Och de båda fuskfilosoferna finner sig snart också de sjungande. Lite lagom småfalskt - fast helt rätt! Lysande i sin charm.
Men så har de ju också några av världens främsta musikmakare bakom sig. Det är vackert. Och roligt, så klart med ordkonstnären Kristina Lugn vid textmaskinen.
Det är därför med sorg som jag skriver dessa sista rader. För slutet är förskräckligt med alla djur, speciellt de stackars korna, som svansar runt på scenen och gör piruetter till Stockholmspublikens förtjusning. Dessutom är de krystat ditklämda och saknar funktion i pjäsen. Det är vad jag kallar en antiklimax!