Momo som dans på Gottsunda teater

På onsdagen är det premiär för dansföreställningen Momo på Gottsunda teater. Koreografen Sofia Nohrstedt har arbetat både med mellanstadiebarn och vuxna professionella dansare i Momo.

Teater & musikal2004-09-28 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det har länge varit ett drömprojekt för Sofia Nohrstedt att göra en dansföreställning av Michael Endes bok Momo. Den handlar om ett ensamt barn som lever i en grekisk teater. Men så kommer tidstjuvarna, de grå männen, och börjar stjäla tid från Momos vänner. De får allt mindre tid att träffas. Momo beslutar sig för att ta reda på vad som hänt.
— Det är först nu resurserna finns till att göra den här dansföreställningen, och de dansare som jag jobbat med tidigare hade möjlighet att vara med, säger Sofia Nohrstedt.

18 barn deltar
Titelrollen dansas av Kristina Lindblad som bland annat varit med i Sofia Nohrstedts föreställningar Prestationer, 1984 och Nasse hittar en stol. Tobias Hallgren gör rollerna Beppo och grå herre. Han har tidigare varit med i Sofia Nohrstedts Prestationer och Som man inte kan hindra. I övriga roller finns Linn Cederholm, Annette Jellne och Hans Wärnsberg.
De 18 barn som är med i föreställningen är uppdelade på fyra lag. De kommer från årskurs 6 på Musiklådan i Gottsunda. Klassen har tidigare arbetat mycket tillsammans med dramapedagogen på Gottsunda tea­ter, Maria Trost. Men få av barnen har tidigare erfarenheter av dans.

"Jättesnälla dansare"
— Vi fick välja själva om vi skulle vara med i Momo. I våras fick vi prova lite här på teatern och innan dess ville inte jag, men jag ändrade mig då, berättar Gustav Carlsson.
— De vuxna dansarna är jättesnälla. När vi står i kulissen och väntar på vår tur att gå in går de igenom med oss vad vi ska göra på scenen och gör vi något fel hjälper de oss att rätta till det, säger hans klasskompis Johanna Hansson.

Skolarbetet inte lidande
Barnen berättar att de fyra lagen turas om att repetera med de vuxna dansarna. Alldeles nyss har de dessutom tränat ansiktsuttryck med dramapedagogen Maria Tros. De tycker att det är lite jobbigt att träna en hel dag i taget, vilket
de just gjort när nöjets reporter träffar dem.
— Men vi får frukt när vi har rast och det är så kul att dansa, jag älskar det, säger Johanna som tagit danslektioner sedan hon var liten.
— Jag var lite orolig för att vi skulle vara tvungna att göra mycket av skolarbetet hemma under den här perioden, men det var inte så farligt, säger Gustav.
— Det var mycket roligare att dansa än jag trodde att det skulle vara, men det är svårt att glida ner på ramperna som är på sidan av scenen.

Alla bidrar till helheten
Per Svalander har gjort scenografin till föreställningen och Elin Johansson kostymerna. Björn Börjesson har gjort musikkollaget till dansen.
— Det är mig veterligen första gången som boken om Momo blir till dans och det är förstås svårt att göra en dansföreställning av det stoffet. Precis allt i boken är inte med, berättar Sofia Nohrstedt.
— Men nog sjutton ska vi få fram grundstommen i berättelsen. När man jobbar med dans så är det en direkthet i känslouttrycken. Jag går mer och mer mot att man arbetar fram en föreställning tillsammans med dem som medverkar. Både barnen och de vuxna dansarna har bidragit till den här versionen av Momo.

Låg- och mellanstadiet
Momo har skolpremiär på onsdag 29 september och sedan ska den ges för Uppsalas skolors låg- och mellanstadieklasser till och med 22 oktober. Fyra offentliga föreställningar, en för varje barnlag, blir det fördelat på 9 och 23 oktober.