Män, makt och moral i Demokrati

Teater:

Stadsteaterns lilla scen har invaderats av kostymmän med stora ambitioner. En man står på podiet och ser leende ut över de jublande massorna, bakom honom står hans närmaste underhuggare, som också kommer att bli hans fall. Det drama som utspelade sig mellan den store tyske statsmannen Willy Brandt och spionen Günter Guillaume har blivit teater. Ett stycke nutidshistoria, men ingen lektion, säger regissören Ragnar Lyth:
- Det här är framför allt en riktigt maffig teaterhistoria, en modern Shakespeare.

Spionskandal
1969 fick Västtyskland sin första socialdemokratiska regering på 40 år. Willy Brandt valdes till förbundskansler - en karismatisk ledare som lyckades öppna en dörr mot öst. För detta fick han Nobels fredspris 1971. Men tre år senare tvingades han att avgå efter en av världshistoriens största spionskandaler. Som sin närmaste man hade Brandt i flera år haft Günter Guillaume - en östtysk spion som regelbundet rapporterat hem om varje steg Brandt tog.
Om detta handlar Demokrati, en nyskriven pjäs av engelsmannen Michael Frayn som sätter politisk historia och maktintriger på teaterscenen på ett sällan skådat sett.
- Men det är ju precis så som Shakespeare jobbade, han tog sin tids samtidshistoria och gjorde dramatik av det. Så gjorde Strindberg och Ibsen också.
Nu för tiden är det mer sällsynt. Modern dramatik skildrar hellre de maktlösa än de mäktiga, politiska rävspel och intriger syns i tv-series som Vita huset, inte på teaterscenen.
Ragnar Lyth tycker också att Demokrati kliver utanför den intima relationssfären på ett befriande sätt och bryter med den entydiga realism som dominerat samtidsdramatiken.
- Det är väldigt sällan som man hittar en nyskriven pjäs som har så många bottnar.. Här överlämnas så mycket till publiken. Teaterns motor går igång och berättar så att vi kan skapa världen själva och dras in i komplicerade frågeställningar om moral, politik och genus.

Ödmjuk liten man
Det fina med Demokrati är att det främst är en berättelse om spionen. Om förrädaren som nästan går sönder av sitt dubbelspel och samtidigt berusas av makten lika med som alla andra. Leif André spelar en på ytan ödmjuk liten man som med stor precision spelar ett livsfarligt spel, driven av lika delar idealism och självdisciplin.
Ragnar Lyth minns Willy Brandt-affären.
- Jag tyckte väl som andra att Willy Brandt verkade vara en hedervärd man och att det var ett jävla svek när Guillaume förrådde honom. Men Günter Guillaume kan vara en lika stor idealist som Willy Brandt. Vi har skrivit in honom i den svarta boken, men egentligen kanske han är den som bidragit mer till avrustningen och freden än Willy Brandt.
Det var Guillaume som, genom att rapportera om Brandts avsikter förvissade Östtysklands regering om att hans avsikter var ärliga. Spionen var fredsmäklare. Och hela skandalen uppstod på grund av fåniga slarvfel från den västtyska säkerhetstjänstens sida.
- Det är mycket vad som händer mellan människor som styr historien. Vad Michael Frayn säger i pjäsen är att det i stort sätt bara är tillfälligheternas spel som gör att det går si eller så. Historien styrs inte av rationella motiv, den bara blir.

Kostymmän fascinerar
De tio männen på scenen bär kostym, de rör sig genom det stiliserade kontorslandskapet som utväxter på en och samma organism. Varje man har sina egna små ticks, sitt sätt att dra i kostymbyxorna, fippla med pennan, sortera sina papper. På ett närmast ritualiserat sätt markera de med sin gester och kroppsspråk att de är män med rätt att bestämma.
- Det är fascinerande med män i kostym. Skådespelarna har hittat fram till sina roll och till sin karaktärs eget sätt att röra sig och genom det berättar man att det finns mycket njutning i att ha makt.
Som research har ensemblen intervjuat politiker som Göran Persson och iakttagit män i Rosenbad. Politiken är fortfarande männens arena, menar Ragnar Lyth och det är ingen slump att det inte finns en enda kvinna med i pjäsen - inte ens som fru, sekreterare eller älskarinna.
- Det finns ett manligt perspektiv på livet i den här pjäsen. Man offrar gärna fruar och barn för en politisk karriär.
Varför det?
- Makt berusar. Man vill få sitt namn i historieböckerna, det är en oerhört stark drivkraft, att inte bli bortglömd efter sin död. Därför säljer man ut livet för att få makt. De som utövar makt lever i ett sorts vakuum och det är naturligtvis livsfarligt.

Män, makt och moral i Demokrati

En politisk thriller med historisk grund och ett drama om lojalitet, moral och manlighet. Michael Frayns prisbelönta pjäs Demokrati har många bottnar. Nu sätter Ragnar Lyth upp den på Stockholms stadsteater med en kusligt porträttlik Sten Ljungberg i rollen som Willy Brandt.