Magimästaren övertygade till sist
RECENSION. Stjärnmagikern Joe Labero fick en trög start under sin show i Universitetsaulan. Men efter en rejäl dos traditionellt trolleri lyckades han ändå försätta publiken i ett visst bryderi.
Magimästaren Joe Labero övertygade till sist.
Foto: Patrik Lundin
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sveriges mest kände trollkarl Joe Labero vet inte bara hur man bygger upp en show. Han vet hur man bygger upp ett varumärke också.
Gårdagens föreställning i Universitetsaulan inleddes med historiska journalfilmer där utbrytarkungen Houdini och andra magiska legender skymtade förbi. Sedan stegrades musiken medan Labero själv dök upp på duken, i förhärligande sekvenser från jordens alla hörn.
Budskapet gick inte att ta miste på: Joe Labero är 2000-talets största trolleristjärna.
När han sedan gjorde entré med en fet cigarr i mungipan och strödde halvt skrytsamma repliker kring sig som "jag var i Macau förra veckan" eller "i somras semestrade jag på mitt fartyg", spottade han den svenska blygsamheten i ansiktet. Det var provokativt men också exotiskt på ett uppfriskande Las Vegas-vis.
Det skulle dock dröja en bra bit in i föreställningen innan de enorma förväntningar som Joe Labero hade byggt upp delvis kunde infrias. Han ägnade nämligen en försvarlig tid åt att haka fast metallringar i varandra, trolla fram spelkort och flytta bollar mellan bägare.
Det var strålande fingerfärdigt men inte särskilt nyskapande. Stämningen i salongen var också förvånansvärt avslagen, trots att Joe Labero bjöd på flera spontana oneliners och hade fin publikkontakt.
Tidvis belastades showen dessutom av ett par onödiga irritationsmoment. Vi som hade oturen att hamna långt ner på högra läktaren under gårdagens tidiga föreställning fick genomlida flera nummer med en ilsket lysande spotlight rakt i ögonen. Dessutom var musiken uppskruvad till aggressiv rockkonsertnivå.
Som den rutinerade showman han är valde dock Joe Labero att förlägga de bästa numren till slutet. Det gick ett sus genom publiken när illusionisten ställde sig bakom en glasruta och lät en beväpnad man skjuta rakt igenom den. Suset kom tillbaka igen när det visade sig att Labero hade lyckats fånga kulan med handen.
Finalnumret var enkelt, men fenomenalt fascinerande. Slumpvist utvalda åskådare fick låna ut sina vigselringar. Joe Labero länkade sedan ihop dem till en kedja. Ringarnas ägare konstaterade gång på gång att det var just deras ringar, innan trollkarlen lösgjorde vigselringarna igen, som om de hade varit nyckelringar.
Då landade publikens hakor i golvet och Joe Labero framstod som, om inte 2000-talets största trolleristjärna, så i alla fall en av Sveriges allra främsta illusionister.