Lyckat spex i kristider

Det är 1929, den svarta torsdagen, när Roger (Guz Hamberg) tror att allt är frid och fröjd. Det är förbudstid och gangstervälde och det är Chicago. Men Roger förlorar allt utom den lilla hederliga restaurangen Gaslyktan som inte serverar svartsprit till bartenderns stora besvikelse.
Eftersom Roger förlorat det allra sista med ett par troligen katastrofala pokerhänder i gangsterkvarteren valsar Al Capone (Erik Nylén) in sminkad som Jokern i Batman med en papegoja i famnen. Nylén är så härligt genomgalen, ständigt strykande sin papegoja över huvudet, slirig, smilande och med pli på sin personal. Han tar över Gaslyktan och tänker göra om den till bordell.

Det är ett genomarbetat spex med filmreferenser, klyschor och referenser till vår tid lite här och där. Mest värd att nämna är en Mia och Klara-blinkning som är utomordentligt charmerande! Och som sig bör när något utspelas i slutet av 1920-talet i Chicago är det inte bara gansterromantik utan lika mycket show med sång, dans och viftande jazzhänder. Riktigt snyggt med andra ord.
Det hela genomförs dessutom i en finurlig scenografi med serierutor som talar om var vi befinner oss, om det är en vanlig gata i gangsterkvarteren eller på kontoret. Och redan titeln på spexet, The Great Depression, visar ju att det finns en blinkning till vår egen tid.

Stockholms nations marsspex kan definitivt skrivas in i nationens historia som klart lyckat. Och man ska inte glömma att även i de svåraste av finanskristider löser sig det mesta med kärlek och sprit.

Lyckat spex i kristider

Astrid Claeson ser ett lyckat marsspex på Stockholms nation med finurlig scenografi och blinkningar till vår egen tid.