Det är inget vidare att jämt få höra att man är för liten för än det ena än det andra. När man i själva verket kan allt. Ja, precis allt. Förutom möjligtvis slalom.
För så är det ju med världens bästa Lotta. Astrid Lindgrens rebelliska lilla unge, som likt Pippi, alltid visar mod och uppfinningsrikedom. Och en synnerlig okuvlighet och hybris, typiskt för en fyra-femåring!
Nu har hon dessutom blivit så modig att hon för första gången tagit steget ut från böckernas värld till teaterscenen. I söndags var det nämligen urpremiär för Lotta på Bråkmarkargatan på Stockholms stadsteater.
Det tack vare Johanna Huss som inte bara regisserar (för första gången på stadsteatern) utan också har dramatiserat sina favoritberättelser: Lotta flyttar hemifrån, Visst kan Lotta cykla och Visst kan Lotta nästan allting.
Trots att Lotta i dag egentligen är 55 år fyllda, sedan den första boken publicerades, så känns hon igen på scenen. Här om möjligt än mer av en argbigga i Lisa Larssons glasögonprydda gestalt. Men fortfarande, i scenografi av Peter Holm, placerad i 50-talets trygga folkhem.
Möjligen är det i opposition (i äkta Lottastil!) till den präktiga idyllen som föreställningen börjar högljutt med hätska tongångar om att döda och sprätta upp varandra och där Lotta hotar att spöa upp syskonen Mia-Maria och Jonas (Thérèse Svensson och Robert Panzenböck). Riktig skrikteater som emellertid rätt snabbt tuffar in i mer välkända spår och repliker.
Tyvärr blir det dock för mycket teater av teatern! Mycket beroende på att Larsson aldrig blir den där charmerande och obstinata lilla ungen – utan snarare fastnar i ett teatralt överspel där hon försöker härma ett barns agerande. Bättre funkar däremot Carl Jacobsons Bamsen, Lottas gosedjur, som emellanåt tar mänsklig form och snarare förhöjs genom teaterns magi.
Det är visserligen en föreställning som vinglar och brister men som ändå med sin höga igenkänningsfaktor lyckas engagera. Åtminstone min femåring som genom den nästan två timmar långa föreställningen lågmält sufflerar genom scenerna. Han så väl känner igen.