Löjligt men trivsamt

John Sjögren har sett en tolkning av Oscar Wildes I ärlighetens namn. Den är löjlig, välkomponerad och i sina bästa stunder riktigt rolig.

Skådespelarna håller värmen uppe på scen, också i försommarkyla.

Skådespelarna håller värmen uppe på scen, också i försommarkyla.

Foto: Knivstarevyn

Teater & musikal2012-06-02 12:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”O, Romeo”, suckar Julia trängtansfullt från sitt fönster i en av teaterhistoriens kanske allra mest emblematiska sekvenser. Gång på gång upprepar hon sin älskades namn, det namn som också är hennes största olycka, eftersom det är just namnet som gör deras kärlek omöjlig. ”Vad gör väl namnet?”, frågar hon sig retoriskt. ”Det som ros vi kalla, med annat namn dock lika ljuvligt doftar.” Ja, vad gör väl namnet? Svaret är åtskilligt. Åtminstone om man får tro Oscar Wildes farsklassiker The importance of being Earnest, eller I ärlighetens namn som Knivstarevyns svenska version, betydligt mindre vitsigt, kallas. En hel del av Wildes ordvitsande ”wittiness” är självfallet dömt att förloras i översättningen.

Nej, för Wildes kärlekskranka aristokrater är inte en ros en ros, oavsett namn. Här är namnet allt. I stort sett samtliga av pjäsens kvinnliga karaktärer har nämligen fått för sig att de endast kan förälska sig i en man om han råkar heta Earnest, eller Erling som han fått heta i Knivstagängets version (betydligt bättre än den ”Mister Ernst” som uppträdde vid den svenska premiären 1907). Det sorgliga är förstås att ingen av pjäsens manliga karaktärer, förutom ett kuriöst litet undantag, faktiskt heter Erling. Däremot låtsas de flesta av dem vid något tillfälle vara given det så hett eftertraktade namnet, självfallet i syfte att vinna något av de Erlingbetuttade damernas hjärtan. Det resulterar givetvis i ett antal dråpliga situationer och alltihop mynnar inte helt oväntat ut i en tydlig sensmoral: Vikten av att vara ärlig väger tyngre än vikten av att vara Erling.

Wildes förväxlingskomedi är så klart utomordentligt löjlig, men väldigt välkomponerad och i sina bästa stunder riktigt rolig. Här har man flyttat handlingen från 1890-talets London till det tidiga 1900-talets Uppsala. I år spelar man på den fina Kvarngården, som är en utmärkt spelplats. Den generalrepetition som jag ser är dessvärre inramad av ett riktigt pissväder. Kallt och regnigt. Men skådespelarna håller tappert uppe värmen på scen. Dock hade man gärna kunnat stryka ner några av de mest utdragna transportsträckorna. Men välsignas man bara med lite bättre väder och får upp ett lite snärtigare speltempo finns alla möjligheter att skapa en trivsam teaterstund i det gröna.

TEATER

I ärlighetens namn/The Importance of Being Earnest
Knivstarevyn, Kvarngården Knivsta
Av: Oscar Wilde
Översättning: Per Erik Wahlund
Bearbetning: Thomas Kompare
I rollerna: Johan Norell, Simon Bergström, Elin Andersson, Sussie Berglund, Thomas Kompare m.fl.