Ljuvlig och suggestiv Midsommarnattsdröm

En midsommarnattsdröm hör till de mest älskade Shakespearekomedierna. I pjäsens centrum finns fyra ungdomar och den romantiska kärleken. Handlingen utspelas i ett gränsland mellan dröm och vakenhet i en skogsglänta under den magiska midsommarnatten. Vanliga regler är satta ur spel och sagoväsen regerar över människor efter nyckfulla principer.

Det är tredje gången som regissören Peter Böök sätter upp stycket med Spegelteatern, men det är första gången vid Steninge slott. Här han man tagit tillvara såväl befintlig arkitektur och trädgård som närliggande skog i scenografin. Sällan har omgivningarna fungerat så bra i någon av Spegelteaterns Shakespeareuppsättningar. Tolkningen anknyter nämligen till 1700-talet.

De snörlivsklädda damerna är täcka och herrarna, några i vitpudrade peruker, är gentila som i vilket pastoralt romantiskt stycke som helst från tiden. Det enda som saknas för att rokokoidyllen ska bli komplett är några bräkande lamm. Men här finns också något mer farligt och sagobetonat gåtfullt. Redan under publikens promenad fram mot slottet och första spelplatsen lösgör sig älvor och skogsknytt ur buskarna, statyerna närmast husfasaden tycks vara levande.
Väl framme vid trappen på andra sidan serveras vi champagne och snittar av Filostrat, "ledare av lustbarheterna vid Teseus hov", en mindre roll som spelas roligt av Jenny Jensen. Hon håller både de skälmska tjänsteflickorna och oss i publiken i strama tyglar och anför tåget när vi bryter upp från kung Teseus festsal för att gå till fots till den plats där "hantverkarna från Märsta" repeterar sin pjäs i pjäsen.
Spelplatserna är tre och pjäsens längsta del görs i en skogsglänta. Den är suggestivt belyst underifrån och från sidorna med färgat, pulserande ljus. Det är här det mest drömlika äger rum. Älvkungen Oberon, spelad av Björn Johansson i superhjältemundering och hans drottning Titania, gestaltad av Lina Perned i grön korsett och rävsvans likt ett skogsrå röjer bland människorna i sitt egotrippade passionsdrama.
Älvornas kamoflagelek med växtligheten och ärkeälvan Pucks krumsprång påminner om de bilder som finns bevarade från Max Reinharts legendariska uppsättning av pjäsen 1905 som Peter Böök inspirerats av i regiarbetet. Men han har också byggt på i tolkningen, baserat på ensemblens kunnande. Somligt är mindre lyckat, som en malplacerad sång på spanska och att rollen som Puck dubblerats av Marcus Ovnell och Klara Bendz. Bäst fungerar den tvekönade gestaltningen när den busiga älvans röst kommer från olika håll runt spelplatsen, men så värst mycket mer lägger det inte till. Däremot gör den genusgenomtänkta rollbesättningen att ännu ett kärlekspar uppstår i handlingen.

Ensemblen bjuder avslutningsvis och generöst upp publiken till en vals på slottsplanen.De samspelta aktörerna, både professionella skådespelare och amatörer, förlorar inga repliker. En hel del låter till och med som att det skulle sägas för första gången, vilket bidrar till den friska upplevelsen av ett annars välslitet stycke. Spegelteaterns En midsommarnattsdröm är ljuvligt fjäderlätt och njutbar underhållning, en lek med teater och stilhistoria som likt ett ulligt sommarmoln inte lämnar några bekymmer efter sig.

Ljuvlig och suggestiv Midsommarnattsdröm

Shakespeares En midsommarnattsdröm vid Steninge slott har trollbundit Susanne Sigroth-Lambe med suggestiva sagostämningar och ljuvlig 1700-talsdräkt.