Visst kan en kartong vara en elefant!
En låda är en låda och en boll är en boll. Men också mycket mycket mer än så. I snillrika dansföreställningen Något, för barn mellan 2-5 år, skapar dansarna Adele Essle och Josefine Löfblad en brokig samling varelser av kartonger, rörelser och runda ting. Kantigt och mjukt möts och lådorna får liv och drag av fåglar, elefanter, clowner, gubbar och gummor.
En limegrön boll rullar över golvet, återkommer senare i dansen och växer – till barnens förtjusning – till ett stort, grönt klot med ben. Ett äpple? En pumpa? En jätteärta? Eller … något? Det är fritt fram att fantisera, och föreställningens styrka ligger inte minst här: att den fångar och förmedlar något väsentligt om lek, om själva den kreativa process som är leklustens grund, glädjen i att fantisera, förändra och kanske överrumplas av resultatet. Att bygga upp, riva ner, bygga till och bygga om.
Jag tilltalas också av det lite charmigt fula i föreställningen, av de nakna benen och de smutsiga fotsulorna som sticker fram ur en kartong och som struttar omkring på scenen, faller omkull men tar nya tag och dansar vidare. Kul, drastiskt och lätt att känna igen sig i, för både ung och gammal.
Adele Essle och Josefine Löfblad ingår i den Uppsalabaserade frigruppen Autopilot, och visst är det passande att framföra Något på Bror Hjorths Hus, mitt bland konstnären Mari Rantanens färgstarka målningar.