Lättsmält dokusåpa på Elverket

Elverket, som ju är Dramatens experimentscen med fokus på samtidsdramatik, samarbetar med det Londonbaserade A Million Freds Production som tidigare presenterat Harold Pinters Betrayal och Tom Stoppards The Real Thing på Strindbergs Intima Teater i Stockholm.I arbetet med den här pjäsen har dramatikern Nick Grosso samarbetat med den svensk-engelska ensemblen och med regissören Mick Gordon.Det handlar om Svennis: Coach, om hans italienska fru: Princess, och om hans svenska Londonbaserade älskarinna Ulrica Jonsson: Weather girl. Det handlar om makt, kändisskap och viljan att bli känd. Om skvallerpressens förhållande till kändisarna och om kändisarna som använder skvallerpressen som pacemaker, för att få behålla det yrke de anser sig ha: det nya Kändisyrket (ungefär som att vara läkare utan att veta hur blod ser ut).Pjäsen är dokusåpa på teaterscenen — och jag skrattar på samma skadeglada vis som jag gör om jag hamnar i Big Brother eller Club Goa på tv. Och frågar mig: varför ska jag se detta?@3a Text:Jag kan förstå att man väljer att göra en pjäs som den här, i tider när vi översvämmas av tv-program som fråntar oss all möjlighet att tänka. A play in Swedish English and Italian är samma sak, fast nu befinner sig huvudpersonerna i ett verkligtliv och ett annat socialt skikt.Och jag upprepar min fråga: varför jag ska ägna en och en halv timme åt att se ännu en version av det vi redan vet — när den versionen inte tillför någonting annat än Anna Björks Weather girl. Åtminstone de fem minuter hon får vara på scen. Eller när UlfFribergs Coach lyser till och jag skrattar på riktigt.Det är skådespelarna som sliter ut sig i en omöjlig pjäs och det är skådespelarna som gör att jag ändå tycker att det blir lättsmält komedi och inte bara luft.Texten glider på ytan. På samma yta som dagsländorna på löpsedlarna. Det behöver inte vara nyheter som presenteras på teaterscener, kanske ska det inte vara det. Men när det är en pågående diskussion som vi känner till, om ett fenomen som förstör liv ochsäljer lösnummer, vill jag gärna se det på ett nytt sätt. Eller ur ett nytt perspektiv. Grosso har tidigare blivit kritiserad för att han inte försöker skriva någonting "grandiost eller unikt". Det gör han inte nu heller.