Lasse Eriksson blandar otvunget

För mig personifierar Lasse Eriksson den positiva bilden av det akademiska Uppsala, sitt nästan överdrivet breda norrbottensmål till trots. Inflyttad, humanistisk och lärd, men ändå med hjärtat på det rätta stället och, verkar det som, ett lite kluvet förhållande till de strikta hierarkier som de många universitetstraditionerna för med sig. Dessutom är han ganska kul. Men om jag måste välja mellan komikern och humanisten, så föredrar jag den senare.
Lyckligtvis behöver man inte fatta sådana val, varken som publik eller artist. Lasse Eriksson blandar gärna, och han gör det otvunget och ganska bra.

Alla är olika - utom jag?, som i fredags efter att ha getts på ett 60-tal orter äntligen nådde hemmaplan och Konserthuset i Uppsala, rubriceras som en ståuppföreläsningsshow, och det är en adekvat beskrivning av det som publiken serveras under den drygt två timmar långa föreställningen.
Varför är vi människor egentligen som vi tror att vi är? Det är frågan, och Lasse Eriksson levererar kanske inte svaret men rör sig kring ämnet i en rapp blandning av skämt, personliga skrönor, mer renodlad ståupp och idéhistoriska utvikningar. Publiken, vars medelålder får beskrivas som relativt hög, kippar skrattande efter andan lika ofta som den tittar på sin bänkgranne och nickar instämmande.

Den är en tilltalande mix, vår förändrade syn på dygd och tankar om vad som konstituerar personlighet flyter obehindrat över i historier om hur artisten sprängde skvallervallen i Sunnersta genom att hångla upp Lill-Babs på sin altan. Dock blir de personliga berättelserna ibland väl utdragna, men det balanseras å andra sidan genom de, åtminstone skenbart, fria och snabba associationer som Lasse Eriksson rutinerat placerar som fogmassa mellan föreställningens olika block.

Vid närmare eftertanke är nog valet mellan komik och idéhistoria ganska viktigt i alla fall. Vad man tycker om helheten beror egentligen mest på vilka distinktioner man gör mellan de olika beståndsdelarna. Som ståuppföreställning betraktat är Alla är olika - utom jag? inte mer än okej, men som föreläsning är den fantastiskt bra. Och jag väljer föreläsning före ståupp när som helst.

Lasse Eriksson blandar otvunget

I föreställningen Alla är olika - utom jag? tar Lasse Eriksson fasta på insikten om att könsord och exkrementhumor blir ännu roligare om den lindas i existentiella grubblerier, skriver Sebastian Johans.