Långt från svensk realistisk teater

Riksteatern har bjudit in den kurdiska föreställningen Säkerhetsvakten på Sverigeturné - klart välkommet eftersom vi alldeles för sällan får ta del av teater från den delen av världen. Sverigepreiären ägde rum i Karlstad på fredagen och i lördags var det Uppsalas tur att få se föreställningen på Uppsala stadsteaters minsta scen.

Säkerhetsvakten hade urpremiär 2006 i Suleimania (i den irakiska delen av Kurdistan), den har sedan turnerat till städer i regionen och 2007 gjorde den ett gästspel i Berlin.
En man (Ahmad Salar) vaktar en gräns. I den här uppsättningen ser den ut som en enkel vägspärr, två pallar står framför den. Mannen är klädd i enkla kläder och vad det är för gräns han vaktar är oklart: är det en vägspärr, är det en mental gräns, en moralisk? Är det gränsen till evigheten? Säkerhetsvakten spelas på den kurdiska dialekten sorani och textas på skärm till svenska.

Det är en oerhört poetisk text - mina associationer går ganska direkt till Höga visan trots att Säkerhetsvakten i första hand inte handlar om kärlek. Tvärtom sägs den handla om kvinnoförtryck (ett förtryck som på intet vis försvann bara för att Saddam Hussein störtades). Om det hade framgått hade den blivit ordentligt obehaglig med tanke på nyheten om den sextonåriga flickan som begravdes levande i Turkiet i ett så kallat hedersmord.

Men lika mycket sägs den handla om ett folk som levt under förtryck, ett folk vars enda brott var att tillhöra just det folket. Men det framgår inte heller och jag ställer den obehagliga frågan: är det för att jag är etnisk svensk som jag inte förstår? För svensk text finns ju - full av metaforer och omskrivningar - där finns en kulturell skillnad i uttrycket. Sverige har en stark realistisk teatertradition och detta är raka motsatsen. Det är spännande att möta, men det innebär problem. Jag distanserar mig, känner mig lite generad av det storvulna i metaforerna, i uttrycket. För att jag är svensk och klart ovan vid detta? Kanske, men trots det läser jag många av replikerna med glädje, för det är rasande vackert. Men fungerar det som teater? Nej, inte för mig - hur bra Ahmad Salars gestaltning än är.
Jag tror att för att förstå Säkerhetsvakten bör man vara van vid sättet att uttrycka sig. För mig blir den en olöslig gåta.

Långt från svensk realistisk teater

Det är spännande att möta den kurdiska teatertraditionen för den som är van vid svensk, realistisk teater. Men som teater fungerar det inte för mig, konstaterar Astrid Claeson.