Nu får det vara nog! Det har blivit dags för samtliga av Uppsalas talrika spexföreningar att samlas till ett gemensamt stormöte och en gång för alla besluta om den maxlängd som bör gälla för föreställningarna. Den som överträder denna maxlängd (låt säga två timmar) straffas med fyra terminers spelförbud.
Montezuma eller ett texmex spex, som Ett teknat spex aktuella föreställning heter, är med sina närmare tre och en halv timme alltså nästan 90 minuter för lång. Denna oförmåga att ”ha ihjäl sina älsklingar” är ett utspritt problem bland Uppsalaspexarna. Så, kära spexare, försök tygla er spelentusiasm om så bara lite grann.
Med detta sagt återstår bara att konstatera att Montezuma, mellan de alltför utdragna transportsträckorna, är ett riktigt underhållande och proffsigt inramat spex. Handlingen är förlagd till aztekernas rike där en maktkamp, mellan ett antal olika antagonister, utspelar sig. Den unge Montezuma försöker ersätta sin far Kejsaren på den eftertraktade tronen, det revolutionära Mayafolket kämpar för sin självständighet och de guldtörstande spanjorerna söker efter det gyllene Eldorado. Självfallet berättat med anakronistiska vinkar till vår egen tid.
Särskilt roligt har man åt Charlotte Törner Bergius och Anna-Karin Blomsters upproriska radarpar. Det är också de som står för kvällens mest uppskattade sångnummer. Inte minst Bergius har fina röstresurser. Nämnas måste också de snygga musikarrangemangen signerade kapellmästare Nisse Blomster, som visar sig vara en smått virtuos gitarrist. Han hade förtjänat mer än ett solo.