Läcker och generös dansföreställning på Operan

I Uppsala lever dansen ett fattigt liv. Professionella dansare strävar i ekonomisk snålblåst och det är långt mellan enstaka gästspel. Så kliver man in i de gyllene miljöerna på Operan i Stockholm. Där visas just nu en föreställning så generöst iscensatt att man häpnar. Levande musiker och musiksolister ackompanjerar Operans dansare i tre av den moderna balettens förgrundsfigurers kanske mest centrala verk. I alla fall de verk som upphovmännen tycks vara mest nöjda med själva.Programmet inleds med George Balanchines Allegro Brilliante, ursprungligen koreograferad för New York City Ballet 1956.Det är en himmelsblå och luftig dröm om viktlöshet förmedlad med den klassiska romantiska balettens tåspetsdans. Varje tåspets sitter i golvet exakt vid pianosolistens - för kvällen är det Peter Jablonski - anslag på tangenterna. Pjotr Tjajkovskijs tredje pianokonsert blir en vacker klangbotten för dansarna gracila armar. Det "handlar" inte om någonting, men det är vackert att se och vackert att lyssna till om än något konventionellt.Jiri Kylians Sympony of Psalms visar ett helt annat dans och musiktemprament. Koreografen har varit en återkommande gäst hos Cullbergdansarna och på Operan, men på kontinenten är han mest känd för sitt konstnärliga ledarskap av Nederlands Dans Theater. Symphony of Psalms är en av Kylians tidiga verk, skapat 1978. Det är en dramatisk och sakral dans till suggestiv körklang. Eric Ericsons kammarkör letar tillsammans med Kungliga hovkapellet efter "nästandissonanser" men finner ständigt oväntade harmonier i Igor Stravinskijs Psalmsymfonin. Texten är en lovsång till Gud, dansen mer mångtydig och "berättar" om mänskliga relationer. Dansarna rör sig på en stor, lite dystert ljussatt scen med hela stora fonden klädd med turkiska mattor i rött. Ofta rör de sig i par med mjuka, gemensamma rörelser, men stycket slutar med att några av dansarna ställer sig på de strängt symmetriskt placerade stolarna med ryggarna mot dansgolvet. Ömhet, utsatthet och oförsonlighet skildras som olika sidor av det mänskliga?Stycket är kvällens mest abstrakta och dunkla, men i det mörka finns en sällsam skönhet och suggestivitet som fängslar.Kvällen rundas av med något av det mest uppfriskande jag sett från en svensk dansscen. Mats Ek rör sig som alltid i vårt kollektiva rörelse(o)medvetna och just här bland människorna i en lägenhets olika rum. Han stycke Lägenhet hade urpremiär på Parisoperan så sent som i maj 2000. SVT har sänt en dokumentär om koreografens samarbete med Fläskkvartetten som gör musiken till baletten och det är ett samarbete som är präglat av så mycket lekfullhet och kreativitet så att det slår gnistor.Dansen är lika delar skönhet som burleskeri, rena hyss och upptåg. För att använda en sliten kliché är det är både roande och oroande att se den. Otäckast är det när en manlig dansare plockar fram anledningen till att ugnen rykt: en docka - eller föreställer det verkligen ett barn?I Mats Eks Lägenhet pågår det hemligheter och ljuvligheter, ensamhet och gemenskap och allt återgivet med skönhet och bus till Fläskkvartettens elektronförstärkta roliga stråkmusik. Det ger en upplevelse som man aldrig vill ska ta slut.Vågar man föreslå ett antal enskilda revolutioner för förtryckta dansälskaren i Uppsala så här på Internationella dansdagen? Tag Operans sittplatser i besittning till föreställningen Dansens stora mästare! Luta er bakåt och njut av oupphörligt intressant rörelse som gestaltar oupphörligt intressant liv!