Kung Lindström knockade Uppsalapubliken

Fredrik Lindström har de senaste åren utmärkt sig som den store tolkaren av det svenska språket och svenskarna. Han har gått från succé till succé med radio- och tv-program, böcker och nu också föreställningar, och att döma av den fyllda stora salen på Uppsala Konsert & Kongress under onsdagskvällen och showen Svenskar är också människor finns det ingen anledning att tro att Lindströms eriksgata kommer att ta slut inom en nära framtid.

Ensam på scenen med bara en pall, ett bord och en pedagogisk flanellograf som rekvisita pratade Fredrik Lindström ledigt i närmare två timmar om fenomen som berör Sverige och de som lever i samma land: "världens bästa land och världens sämsta folk."

Regelrätt, modernt, räddhågat, ensamt och globalt sett extremt men med en manisk drift att kalla sig lagom; någonstans där ringar Lindström in sin samtid och talar träffande om mjölk och datummärkning som ett tydligt exempel på svenskens drift att inte lita sina känslor, i det här fallet smak och lukt, utan i stället förlita sig på bestämmelser och rekommendationer från statliga verk.
Osvenskt är ett positivt begrepp, men bara så länge det berör mjuka värden som inte uppfattas som viktiga. Osvensk mat eller dans - ja, osvensk kötthantering eller yrkesetik - nej. Allt för att dölja det faktum att svensken i hemlighet faktiskt lever i det bästa av det bästa.

Fredrik Lindström har många poänger. Förändring och modernitet dyrkas till absurdum i Sverige, det trendkänsligaste landet i världen, men det är inte tack vare sina kloka ord som han får publiken att vrida sig av skratt. Det är i stället tajmningen och det fullständigt oemotståndliga sluddrandet som hans tal mellan varven faller in i som gör honom till en mästerlig estradör. På scen påminner Lindström om en blandning av Herman Lindqvist och Magnus Härenstam, men med högre intellektuell trovärdighet och med Pixies i ådrorna i stället för Wienervals.

Allt är inte bra. Ibland blir poängerna lite onödigt övertydliga och Fredrik Lindström varken kan eller bör imitera röster, hans egen räcker fint. Men på det stora hela besitter han närmast osannolika kvaliteter. Inte minst för att han lyckas tilltala en så bred publik utan att ge dumheten fritt spelrum. Jag måste erkänna att jag stundtals skrattar så jag gråter, och då är jag ändå finländare.

Kung Lindström knockade Uppsalapubliken

Trots några onödiga röster knockade Fredrik Lindström på onsdagskvällen publiken i Uppsala konserthus med sin föreställning Svenskar är också människor, konstaterar Sebastian Johans.