När den egensinniga koreografen Birgitta Egerbladh ger sig i kast med Elsa Beskows bilderboksskatt väntar man sig åtskilliga lustifikationer. De finns där, men bara i sällsynta ögonblick.
Sex gråklädda och barfota vuxna gör entré på Klarascenen och börjar berätta ur "Putte i blåbärsskogen" och fyller efterhand på med flera bitar ur Beskows berättelser. Citaten är formulerade på sedvanligt Birgitta Egerblandhsvis, med upprepningar och omtagningar och förstärks med sång och fysiska aktiviteter som i bland blommar ut i dans.
Det kollageartade scenspråket funkade ju utmärkt i till exempel Egerbladhs version av "Körsbärsträdgården". Men här är det tveksamt. Skådespelarna agerar alltför ofta i talkörsformation utåt mot publiken. Det blir långt mellan de verkliga bilderna på scenen - trots att det handlar om en bildvärld - och bitvis livlöst.
Stämningen livas dock upp när tossiga bär och svampar dansar in med skojiga danssteg. Och scenerna ur "Solägget" och "Tomtebobarnen" rymmer riktig sagopoesi. Mer av det och föreställningen hade varit roligare att titta på.