Kroppen återupptäckt i dans

Vårens största och hett efterlängtade gästspel på Dansens Hus är den tyska koreografen Sacha Waltz och hennes 25 dansare med NoBody, sista delen i en trilogi om människan och kroppen. Sacha Waltz vill inte acceptera att hon kallas en ny Pina Bausch. Att återupptäcka och omdefiniera kroppen är hennes intresse och inte att återupptäcka eller omdefiniera det teatrala. Efter studier i New York har den amerikanska postmoderna dansen med bl a Merce Cunningham och Trisha Brown betytt mer för henne än Pina Bausch.Konstnärligt hemSacha Waltz föddes år 1963 i Karlsruhe i ett konstnärligt hem. Pappan var arkitekt och mamman hade konstgalleri. De konstnärliga anlagen har lett till att hon inte bara sysslar med dans utan även med film och foto. Sedan 1999 är Sacha Waltz en av fyra konstnärliga ledare för Schaubühne am Lehniner Platz, Berlins viktigaste teaterscen. Sedan det konstnärliga genombrottet i början av 1990-talet har hon slutfört tre trilogier.De två första undersökte människans vardagsbeteende och vardagsliv. Den tredje trilogins första del, Körper, analyserar kroppens uppbyggnad. Den andra delen kallad S rör sig kring sexualitet. Den tredje delen, som visas på Dansens Hus, är ett stycke om att lämna kroppen, om döden och människans eventuella överlevnad.Tom scenScenen är tom och ligger i skugga. I den svarta fonden finns tre mansstora, rektangulära, genomlysta skärmar. Musiken av ljudkonstnären Hans Peter Kuhn är ett dovt elektroniskt muller, som kommer från olika håll i rummet, ibland med inslag av knaster, knak, visslingar och röster. En och en kommer dansare in på scenen. Ensamma vandrar de utan kontakt liksom sökande något. Snart är alla 25 dansarna på scenen. De flesta är klädda i enk­la vita kläder, några är bandagerade i ansiktet, några bär cocktailkänningar. En svartklädd dansare och en i röd dräkt sticker av mot det konforma. Ljudet ökar i styrka.Dansarna flyter samman till små och större grupper. Efter en timmes ganska monotont och händelselöst flytande dans händer något. Plötsligt sänker sig en jättelik sidenballong som ett vitt moln över dansarna, som blir en skränande, skrikande hop slagen av panik.TragikomisktVerkets sista halvtimme är helt annorlunda och har några tragikomiska inslag, som skapar snabbt utdöende fnitter och skratt. En dansare stoppar sin T-shirt i munnen. Snart kommer fler dansare och stoppar klädesplagg i hans mun tills han storknar och kräks ut dem. Sex dansare kommer in klädda i stela träkoner, som tillåter dem att snurra runt som dervischer. Med en duns tappar de ner sin kon i viloläge. En dansare kryper in i en till synes död mans kläder och dansar runt med denne hängande i kläderna. Inslaget uppfattas först som komiskt men skrattet stelnar snart inför det fysiska obehaget och känslan av sorg. Den vita jättebollen sveper över scenen och nästan faller över publiken. Som en söt liten sagofigur i vitt kastar sig en dansös med välbehag in i ballongens veck och låter sig rullas runt. Det ser härligt ut. Men allt har ett slut. Ballongen töms och kvar blir endast en liten tyghög, när dansarna lämnar scenen.NoBody är ett sevärt konstverk, inte helt lätt att greppa. Det handlar ju om människan, hennes själ och livet efter detta. Att Sacha Waltz är en av de stora samtida koreograferna är ingen överdrift.