Krönikespel jubilerar
I kväll, fredag, är det åter premiär för Uppsala krönikespel på Domkyrkoplan i Uppsala. För tjugonde gången framförs spelet som skildrar Uppsalas historia från sagotid till nutid.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I år firar spelet 20-årsjubileum och dramatikern och regissören Katarina Ehnmark följer repetitionsarbetet från sin stol vid sidan av, iakttar intensivt, instruerar med barsk stämma: "Träng ihop er! Gruppera er! Gå långsammare!"
Särskilt nervös är hon inte inför fredagskvällens nypremiär, men säger att det alltid händer mycket på repetitionerna. Mycket ska klaffa och det kan vara lite rörigt innan alla hittar sina platser och positioner. Några deltagare är nya och behöver lite extra vägledning. Men det finns också de som varit med länge, återkommit år efter år, till och med varit med från starten 1986. Som Hanna-Lisa Ek, 88 år.
— Det här är så roligt. Själva spelet är roligt att göra och så detta att träffa alla som är med, både unga och gamla, säger Hanna-Lisa Ek.
Inga stora förändringar
Hon tycker inte att spelet har förändrats särskilt mycket under de 20 åren, mycket är sig likt bortsett från att folket till stor del har bytts ut.
— Och så har det blivit några nya scener. Och kläderna har kommit till efter hand. I spelets begynnelse hade vi inte så mycket pengar så kläderna har fått växa fram, säger Hanna-Lisa Ek.
En scen som har förnyats just i år är skildringen av Carl von Linné. Hans plats har blivit större i spelet och med stor iver och stolthet får han nu konstruera ett blomsterur, omgiven av surrande småbin. Hustrun Sara Lisa och två av döttrarna är också med och betraktar.
— Det ska vara både en kontinuitet och en känsla av utveckling i det här spelet, säger Katarina Ehnmark.
I en annan scen dansar gycklarna in på platsen. Med sina kroppar gestaltar de den nya Domkyrkan, står på varandras axlar och sträcker armarna mot himlen: så här ska den nya katedralen se ut.
— Det är viktigt att det finns gycklare med. Det blir en rolighet, en extra dimension. Det samma gäller dansarna. Många olika komponenter ger liv åt föreställningen, säger Katarina Ehnmark.