En uppdatering av Don Juan-myten. En diskussion om mansnormen. Inte låter det kul precis. Få ämnen har väl de senaste åren genererat så många luftiga böcker, filmer, pjäser och, framför allt, artiklar som ”den moderna mansrollen”. Visst är det synd om mannen, som Strindberg hade kunnat skriva. Men värre är det för kulturkonsumenterna.
Så mycket mer glädjande då att Emma Roswall med "Don Juan was here!" trots statistiken lyckas göra en riktigt intressant och rolig undersökning i sin fria tolkning av Molières klassiker.
Av Don Juan själv (underbart cyniskt tolkad av Yngve Dahlberg) är hon inte intresserad. Han är en ren schablon och spegel. Pjäsens verkliga huvudperson är i stället hans ambivalente vapendragare Sganarelle (Logi Tulinius). Konflikten i honom står inte, som så ofta annars när mansrollen ska genomtröskas, mellan grottmänniskan och den moderna jämställdisten. Den är intressantare än så, och har vidare implikationer.
Sganarelle är en ung vuxen utan mening och mål, strandsatt i Don Juans svarta soffgrupp. Livet är fester och tillfälliga affärer. Mamman (Tytte Johnsson), som har försökt lära sin son att ta för sig, att han kan bli precis vad han vill (en stjärna, om så!), är naturligtvis besviken. Det hon har missat är att hennes frihet är tvingande. 68-generationens ideal möter här det konsumistiska tänkande som de senaste decennierna av nyliberal ideologi implementerat på samhällets alla områden.
I en nyckelscen uppmanar hon honom: skaffa dig lite arbetslivserfarenhet – men stanna inte för länge på varje plats, det ser inte bra ut i cv:t. Res jorden runt, engagera dig i organisationer, knyt kontakter – man vet aldrig vem man lär känna.
Plötsligt smälter hon ihop med sin ärkefiende, Don Juan. Den enda skillnaden dem emellan är att han dragit de fulla konsekvenserna av konsumismen och applicerat den också på erotikens område.
Och där bredvid, tydlig mot den enkla plywoodscenografin, står figuren Sganarelle. Förvirrad. Han vill något annat. Samtidigt är också hans tänkande helt genomsyrat av ideologin. När han pratar om den seriösa, ömsesidiga relationen gör han det i termer av ”bolag”.
Han är Den Moderne Mannen, han som ska tänka på sig själv, vara oberoende, flexibel, ombytlig, gilla nytt, jaga kickar, söka vinst, förverkliga sin potential. Mannen, som en nyttig idiot i samhällsekonomin.
Och han är också mannen med litet "m", som liksom så många av oss drömmer om något annat.