Operabaletten ger oftast associationer till den romantiska balettens tyllkjolar och stela tåspetsskor. Men i helaftonsföreställningen "Bill" presenteras tre av samtidsdansens stora koreografer med vitt skilda formspråk.
Mest abstrakt av de tre är den inledande "Artifact suite". William Forsythes koreografi placerar de grönklädda dansarna i geometriskt komponerade positioner, men använder klassiska danssteg som bas. Till Bachs slingrande violinmusik och mer modernistiskt, men likafullt Bachinfluerat pianospel rör sig dansarna stelt maskinellt i masscener. De kontrasterar och kompletterar med flera pas des deux där dansparen rör sig slingrande mjukt.
Båda sätten "gestaltar" själva musiken med matematisk precision. Som att dansarnas kroppar spelar, eller är delar av en molekylär kedja i vårens nyskapande processer.
Mitt i en fras kan den svarta ridån släppas ned med en abrupt duns. Effekten är lite komisk, som att någon högre makt tycker att nu får det vara nog. Men musiken fortsätter och när ridån går upp igen har dansarna bytt positioner.
"The other you" är kvällens kanske mest narrativa dans. Koreografen Crystal Pite låter två manliga dansare i flaxiga kavajer tampas och drar i varandra och sig själva med imaginära marionettrådar. Maktförhållandena växlar mellan de två. Ibland hamnar rörelserna på djurisk nivå, ackompanjerat av dansarnas rytanden.
Knappt hörbart är ett ljudeffektspår som påminner om någon ödslig förortsgata en sen kväll. Känslan förstärks när den övergår till Beethovens Månskenssonaten och en ensam stark lampa tänds över scenen. Man anar ett existentiellt djup bakom rörelserna, men de skapar också träffsäker komik.
I den avslutande dansen, Sharon Eyal och Gai Behars "Bill" slår det rörelseexperimentella ut i full blom. Dansarna syns knappt bland scenröken i början. I hudfärgade kroppstrikåer slingrar de sig och påminner om Gustav Dorés bibliska illustrationer av människor i syndafloden. Dansarnas rörelser övergår till att bli ett mer förfinat raveparty, monotont, men ändå med teknisk briljans och timing.
På en av Operans gyllene balkonger står en dj i röd keps och sköter musiken. Gatukulturen vinner alltmer mark i finkulturen. Leve våren!