Katalin

Affischen visar Carl-Einar Häckner i frack och med en halshuggen kyckling i ena handen, allt i korsstygnsbroderi. Kombinationen av trollkarlselegans, äckel och folkhemskärlek är ganska talande för hans shower, även om just det eleganta snarast finns med som något för honom att förhålla sig till och spela mot.Han väsnas som ett litet barn som gör allt värre saker för att få uppmärksamhet, eller mer konkret som en tolvåring som med trollerilåda och förvirrad svada ivrigt underhåller föräldrarna. Emellanåt är tricken på Buttericksnivå men det blir en poäng i sig ? och främst är det inte heller en trolleriföreställning han gör utan en allmän underhållningskväll. Lite sång, lite dans, mycket fysisk komik och en hel del groteskerier.Föreställningen är delvis en test inför Fringefestivalen i Edinburgh och delvis ett sammandrag av shower han gjort i England och Sverige. Resultatet är en mycket underhållande språkförvirring, där han växlar mellan svenska, engelska, något otydbart och på slutet tyska.Han plockar fram allt möjligt ur gylfen, misshandlar sig själv och några djur, gör trick med spelkort och bollar, radar upp en herrans massa småinslag efter varandra i ett hysteriskt tempo. Blir han inte nöjd med publikens bifall kör han en repris.Med nästan tre timmar inklusive en lång och stämningsförstörande paus är föreställningen i mastigaste laget, dessutom ojämn. När den är som bäst ? strax efter pausen ? är den hejdlöst rolig, när den är som sämst går de aldrig sinande absurda infallen på tomgång.