Kast mellan allvarlig ilska och tokroligheter

Med sin föreställning Var god tag plats presenterar det feministiska kollektivet ÖFA en aktuell pjäs som handlar om att vara oförstådd, undervärderad och djävligt förbannad.Öppna Feminister Agerar, ÖFA, är ett kollektiv med 24 kvinnor som olika sätt är aktiva inom kulturlivet. Någon är artist, några är dansare, andra teatermänniskor och så vidare. I föreställningen Var god tag plats samplar de sina egna erfarenheter med texter av Sonja Åkesson, Wislava Szymborska och Kristina Lugn för att formulera en utsaga som säger något om hur det är att vara en ung människa i allmänhet, och en ung kvinna i synnerhet, i dagens kanske inte helt underbara samhälle.Musik, välkoreograferad dans, sketcher, monologer, bildspel och videokonst vävs samman i en brokig men på det stora hela fungerande helhet. Rädsla, trots, sexualisering, onani, rätten till sitt kön, vänskap och diverse uppväxttrauman hör till ämnena som avhandlas.En skönt proggig ton anges redan i foajén där två av ensemblens medlemmar inleder med lite sång som kombinerar höga tankar om systerskap med lite nödrim. Och inledningen ringar ganska väl in föreställningen som kastar sig huvudstupa mellan allvarlig ilska och tokroliga nästan spexartade inslag.Det feministiska anslaget handlar i stor utsträckning om att våga verbalisera, dels genom att skrika "fitta", vilket nog börjar bli lite av en urvattnad provokation, och dels genom att sätta ord på krav och orättvisor, vilket fungerar bättre. Överlag är det en föreställning som appellerar till bägge könen, och kanske i synnerhet till oss i 20—30-årsåldern.Ibland blir vissa inslag lite tradiga när de dras ut på längden, det är en mycket svår konst att stapla monologer på varandra, och då och då blir skillnaderna mellan de medverkande, som utgörs av både proffs och amatörer, tydlig. Men varje gång föreställningen verkar vara på väg in i en tydlig svacka finner den ett sätt att lyfta sig igen.Och det ska sägas: den feministiska aspekten är i dag kanske mer aktuell och behövlig än på mycket länge, i ett land som självbelåtet brukar skryta med sin jämställdhet men som ändå precis har avslutat en stor valrörelse där allt vad jämställdhetsfrågor heter har lyst med sin totala frånvaro.