Juvenalorden på Uppsala slott - webb-tv

En spexgrupp som bland annat kränger chips mitt i en föreställning kan inte ha fel på självförtroendet. Självklart räknar herrarna i den anrika och mycket hemliga och därför anonyma Juvenalorden med att synas och höras ändå, trots publikens mumsande.I Rikssalen får vanliga publiken sitta i en sluttande v-formation och blicka ned på de som valt att äta en trerättermiddag vid långbord längs med ena scenen och med kortändan mot rummets andra scen. Det är ett fantastisk tempo i föreställningen, med skickligt intajmade av och pådukningar medan aktörerna växlar mellan scenerna. Redan det flytet imponerar. Det gör också alla roliga uppslag, realiserade med mer fiffighet än pengar.Småfånigt och storvuletKronan på verket är egentligen fyra spex inramade av en medvetet småfånig inledning och ett storvulet finalnummer. Det börjar väldigt bra med en kommundelsuttagning till Melodifestivalen. Här får publiken ett smakprov på skilda populära musikstilar, samtidigt med en lektion i kommunal demokrati - vilket bidrag som ska representera Sverige i den Europiska finalen är ju som de flesta vet klart sedan länge...MC VåffeljärnetNär det gäller tävlingsbidragen från Uppsalas olika kommundelar står de inte långt efter de vi sett på tv. Fast bäst och mest utstickande är nog Gottsundas bidrag, hårdrockarna MC Våffeljärnets låt E4 norr. De bibehåller attityden hela tävlingen igenom och blänger hotfullt omkring sig. Huga!Efter en vanvettigt vild och genomkommersialiserad entré av ett zigenarband och fattiga ryska cirkusartister är det så dags för den ryska Cirkus Zloban. Dammiga och trötta artister som knappt orkar säga "häpp" gör fumliga konster till klezmermusik. Det är kul de första minuterna men här hade man kunna stryka ner betydligt.Pretentiös kulturjournalistDet gäller också avdelningen Kulturmöten, där en vilt och pretentiöst svamlande "kulturjournalist" kommenterar teaterinslag som Sveriges radios pantomimgrupp och privatteaterfars med No-spelsteknik. Mycket av detta är nog roligast för oss som varit med om sjuttio och åttiotalets teaterexperiment. Men Lars Norénpjäsparodin som ingår i programblocket är helt lysande, med saxofonspel i bittert familjegräl istället för repliker som vi får se textade på stumfilmsskyltar.Vimsigt Berghagen-konventEtt vimsigt konvent tillägnat en av vårt tids mest folkkära artister, Lasse Berghagen, utgör denna föreställnings sista större programsjok. Juvenalarna vill väl inte vara sämre (eller bättre?) än de yngre kollegorna på tv4 som satt sig i sinnet att driva med denne trivselikon. Konventet urartar till rena väckelsemötet och rundas av med medryckande gospelsång. Men dessförinnan har vi fått möta en annan ikon, nämligen Elvis. Änglarna i hans himmel trakterar dragspel allihopa, vilket ger en överraskande kulturkrock.Fascistoid självironiEn ilsken och fascistoid vaktmästare klampar in då och då i förställningen och ryter förhållningsorder till publiken, samt mästrar de akademiska "juvelerarjävlarna". Han är kul. Förmodligen är mannen en liten självironisk blinkning inåt av ett spexgäng tyngt av akademiska meriter.Kronan på verket är en ojämn och aningen för lång föreställning - vad annat är att vänta när glada amatörer är i farten. Juvenalorden hittar dock många angreppspunkter i vår egen samtid att driva med och stundom träffar de ganska vasst. Att denna annars så kompetenta, snyggt musicerande och smart skämtande spexgrupp ännu inte har begripit att man även kan ha tjejer på scenen är ofattbart. På det sättet är Juvenalordens tid ur led, men kanske herrarna kan vrida den rätt och helt i fas om de får leka vidare på mer eller mindre osannolika scener i Uppsala.Webb-tv