Robert Gustafssons 25-årsfirande som artist har nått huvudstaden, efter bejublade säsonger i både Malmö och Göteborg, där smått otroliga 200 000 biljetter har sålts.
Den här gången lär det säljas minst 100 000 till. Robert Gustafsson är nämligen inte bara ”Sveriges roligaste man”, han är också en av Sveriges mest framgångsrika män, en kassaskåpssäker underhållare som har den svåröverträffade förmågan att synas överallt, hela tiden utan att för den skull slita ut sitt varumärke.
Under torsdagens Stockholmspremiär fick han ännu ett tillfälle att spela ut hela sitt komiska register, från rena röstimitationer av kända personer, till halsbrytande fysisk humor av sprattelgubbekaraktär.
Jubileumsshowen var, naturligt nog, tillbakablickande till sin karaktär och publiken fick återse så många folkkära ”gubbar” att det var svårt att hålla räkningen.
Peps Persson kom ingungande och sög på en gigantisk haschpipa, Tony Rickardsson gjorde entré på speedwaymotorcykel och slog ännu en gång fast att han minsann inte är bitter och Tony Irving uppmanade alla att ”röra på rumpenstumpen”.
De nyskrivna monologerna var så rappa och poängtäta att det knappt gick att återhämta sig mellan skrattsalvorna. Det blev också många tvära kast mellan fyndiga ordvändningar och billig buskis.
Visst kan det också tyckas vara lättköpt av Robert Gustafsson att göra entré som Björn Ranelid och fälla yttranden som: ”Varje dag går solen ned därför att den har sett mig och erkänner sig besegrad” eller ”Varje dag tackar toaletten mig för vad jag ger den”. Lik förbaskat är det riktigt roligt.
Även om jubileumsshowen verkligen är Robert Gustafssons egen tillställning så är den ingen enmansföreställning. Musiker, dansare och medskådespelare bidrar med välgörande dramatik, dynamik och stöd till den stora stjärnan.
Samtidigt går det inte att komma ifrån känslan av att låtar som Duffys Mercy och Edwin Starrs War mest har petats in för att ge Robert Gustafsson lite andhämtning, snarare än att det låg någon tanke bakom dem. Möjligen kunde man också ha önskat sig något mer sammanhållet än en nummerrevy interfolierad av sång- och dansnummer.
Icke desto mindre så rinner tiden så extremt fort under Robert Gustafssons jubileumsshow och att minuterna tycks flyga i väg är väl det bästa betyg man kan ge en humorföreställning.
Alla Uppsalabor som tar tåget söderut för att fira 25 år med Robert Gustafsson kan förvänta sig intensivträning av skrattmusklerna.