Intressant om förändrad mansroll
Med sin föreställning Den metrosexuelle mannen visar Emil Almén sitt mod och sin bredd. Emil Almén mer speglar än analyserar Mansrollens förändringar och insnävning speglas och som självbiografiska reflektioner är det intressant, konstaterar Anna Nordlund.
Fredrik Ljungberg i tidningen Café exemplifierar nya estetiserande mansideal. Emil Almén ifrågasätter.
Foto: Linus Meyer
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Formen är närmast stå upp-komik och krogshow, men med allvarig botten och känslomässigt utlämnande. Först och främst bevisar föreställningen Emil Alméns mod och bredd. Det handlar om en uppväxt bland förvirrande manliga ideal och ihärdiga försök att mitt i allt detta lyssna på en egen inre röst. Det handlar också om en stark relation mellan en mor och en son och avgrunden som öppnar sig för denne unge son när mamma får cancer och efter ett snabbt förlopp dör.
Konstrasterna blir tvära, såväl i framförandet som språkligt. Det inleds med en utmanande strippdans till ledmotivet i Dallas. Så bryts det mot allvarsam dramatik. På scenen står en vit docksäng. I den ligger ett litet knyte. Mamma, redo att dö. Sonen, som nyss fyllt 20, har stora svårigheter att hantera detta. Men han erkänner att mamma är hans viktigaste relation och ur detta och svårigheterna att hantera känslorna kring mammas sjukdom och död föds funderingar på vad det är att vara man. Här finns stoff att utveckla till en roman, ja närapå en generationsroman.
Föreställningen sveper över en uppväxt i 80-talets populärkultur, där manlighetsidealen är rik, snygg, sexig och utrymme för känslor och empati saknas. Det slår mig att 80-talet var det decennium då mansidealens empatiska sidor ersattes med snygg attityd. Hatt, rock och pipa byttes mot plockade ögonbryn, backslick och tvättbrädemage. Och diskussion kring vad detta innebar har hamnat i skymundan för diskussioner om kvinnorollens förändring från hemmafruideal till powerbimbo.
Emil Almén mer speglar än analyserar mansrollens förändringar och insnävning. Som självbiografiska reflektioner är det intressant och ett tidsdokument jag hoppas Almén följer upp allteftersom mansrollen och kraven på mannen förändras med stigande ålder och mognad. Den metrosexuelle mannen visar sig vara en återvändsgränd i befrielsen av mannen från stereotypa ideal. Begreppet metrosexuell myntades på 90-talet och syftade just på den estetiserande mansroll som Almén kritiserar: att slaviskt följa modemagasin och sakna förmåga till djup och självreflektion.
TEATER
Den metrosexuelle mannen av och med Emil Almén
Uppsala stadsteater, lilla scenen
Medregissör: Ulrika Malmgren, koreografikonsult: Hans Johansson, ljus: Anders Ekman, ljud: Ulrik Ågren.
Den metrosexuelle mannen av och med Emil Almén
Uppsala stadsteater, lilla scenen
Medregissör: Ulrika Malmgren, koreografikonsult: Hans Johansson, ljus: Anders Ekman, ljud: Ulrik Ågren.